Sminkrot

Lithospermum arvense L.

Vetenskapliga synonym: Buglossoides arvensis (L.) I. M. Johnst.; L. permixtum Jord. (var. coerulescens)
Svenska synonym: vit sminkrot (var. arvense), blå sminkrot (var. coerulescens)

Åkersteinfrø Ager-Stenfrø Peltorusojuuri Field Gromwell Acker-Steinsame

Beskrivning. Sminkrot är en ett- eller tvåårig, hårig ört med rödviolett rot. Stjälken är upprätt, enkel eller grenig, och har strödda blad. Bladen är grågröna och mer eller mindre avlånga, de övre bladen är spetsiga medan de nedre är trubbiga. Bladundersidan har en tydlig mittnerv men saknar tydliga sidonerver. Sminkrot blommar i maj-juni, blommorna är kortskaftade och har stora stödblad. Kronan är vit eller sällan blå och har en lång kronpip och ett kort bräm. Delfrukterna är matt gråbruna och knottriga och har ett mycket hårt skal. Sminkrot delas ofta upp i två varieteter, vit sminkrot (var. arvense) som har vita blommor och är ettårig, och blå sminkrot (var. coerulescens DC.) som har blå blommor och är tvåårig.
Den andra arten i släktet, stenfrö (L. officinale), är flerårig, har bladundersidor med tydliga sidonerver, samt porslinsartade vita delfrukter.

Utbredning. Sminkrot är ganska vanlig i Skåne och på Öland och Gotland, men den förekommer sällsynt även i andra delar av södra och mellersta Sverige. Den växer i åkrar, vägkanter, ruderatmark eller annan kulturpåverkad mark. Varieteten blå sminkrot (var. coerulescens) förekommer sällsynt i Skåne och på Gotland. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Linné beskriver i Flora Lapponica (1737) hur "behagsjuka flickor använde färska, i vatten avsköljda rötterna af denna växt i stället för smink".

Etymologi. Artnamnet arvense kommer av latinets arvum (åker) och syftar på växtplatsen. Det svenska namnet sminkrot användes redan på 1700-talet och syftar på att roten användes som smink.

Referenser

"Jag finner intet giltigt skäl, hvarför de flesta botanisterna våga sig på att utesluta denna ur släktet Lithospermum. Både utseendet och fruktifikationen öfverensstämma nämligen, såvida man ej skulle vilja åtskilja dem på grund af frönas färg.
Under min resa iakttog jag, huruledes i Norrland, i synnerhet i Helsingland, behagsjuka flickor använde de färska, i vatten avsköljda rötterna af denna växt i stället för smink, och att de sålunda med en behaglig, röd färg målade sina ansikten, på det att de, knappt eftergifvande rosor i ljufligaste fägring, skulle till sig locka och fängsla friares blickar."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)