Blå snokört

Echium plantagineum L.

Vetenskapliga synonym: E. lycopsis auct.

Hageormehovud Ratamoneidonkieli Purple Viper's-bugloss

Beskrivning. Blå snokört är en ettårig, strävhårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är upprätt, mycket strävt hårig och vanligen något grenad upptill. Bladen sitter strödda och är lansettlika, de övre bladen är halvt stjälkomfattande. Blå snokört blommar från juni till augusti med stora blå blommor som sitter i en axlik ofta grenad blomställning. Blommorna är röda i knopp, men blir himmelsblå när de slår ut. Kronan är snett trattlik och femflikad med olikstora flikar, kanten och utsidans nerver är håriga och ståndarna är ganska korta, bara två av dem sticker ut ur kronan. Delfrukterna är skrovliga.
Blå snokört kan bara förväxlas med blåeld (E. vulgare), den senare är dock tvåårig och har tätare klaselik blomställning och blommor som är jämnt håriga på utsidan och har längre ståndare där alla fem är utskjutande.

Utbredning. Blå snokört förekommer tillfälligt i södra och mellersta Sverige. Arten odlas ibland som prydnadsväxt och påträffas vanligen på kulturpåverkad mark. Första fynduppgift är från Källhagen i Stockholm där den hittades år 1921 av T. Westergren, fyndet publicerades 1929 (Hylander 1971). Ett exemplar insamlat av T. Westergren i ett potatisland i Källhagen finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Användning. Blå snokört odlas ibland som prydnadsväxt.

Etymologi. Artnamnet plantagineum kommer av Plantago, vilket är det vetenskapliga namnet på släktet kämpar. Namnet betyder 'lik kämpar', vilket syftar på likhet i bladform.

Referenser