Gurkört

Borago officinalis L.

Svenska synonym: borag, stofférblomma

Agurkurt Hjulkrone Purasruoho Borage Borretsch

Beskrivning. Gurkört är en strävhårig, ettårig ört som kan bli upp till sju decimeter hög. Stjälken är upprätt och har strödda, ovala till lansettlika blad, de nedre bladen är skaftade och de övre är oskaftade. Gurkört blommar från juni till augusti med blå blommor som sitter i glesa knippen. Blommorna är stora, fatlika med stjärnlikt utbredda, klarblå kronflikar med blekare mitt. Ståndarna lutar inåt och bildar en långt utskjutande, mörkviolett kon i mitten av blomman. Delfrukterna är skrovliga och har ett köttigt bihang.
Gurkört karaktäriseras av sin styva behåring och de stjärnlika blommorna med hopstående ståndare, arten kan knappast förväxlas med någon annan svensk växt.

Utbredning. Gurkört är en odlad art som ibland kan påträffas förvildad. Arten hör ursprungligen hemma i Sydeuropa. Första fynduppgift som förvildad är från Skåne och publicerades av Lilja i Skånes flora år 1870, men arten har varit odlad sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Gurkört odlas som prydnadsväxt eller kryddväxt, och anses även vara en av de bästa bifoderväxterna. Sedan medeltiden har dess blad och blommor använts bland annat som feberstillande medel. Vin där man låtit gurkörtsblad dra ansågs bota melankoli och svårmod. Numera använder man unga blad och stjälkar i sallad och blommorna till dekoration.

Etymologi. Artnamnet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på artens användning som läkeväxt. Sitt svenska namn, gurkört, har den fått på grund av sin gurkliknande smak och lukt. Namnet användes första gången år 1877, i äldre litteratur kallas den vanligen stofférblomma för att man, enligt Linné, "plägar med des blomor utstoffera kötfat etc".

Referenser

"Stofferblomma, w. i söd. Eur. kyler: bladen brukas bland grönsaker och blomman at utstoffera sallat med: begärlig för bi:"

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)