Berberis

Berberis vulgaris L.

Svenska synonym: surtorn, vanlig berberis

Berberiss Almindelig Berberis Ruostehappomarja Barberry Gewöhnliche Berberitze

Beskrivning. Berberis är en lövfällande, tornig buske som kan bli över två meter hög. Grenarna har gul ved och tredelade tornar. Bladen sitter på kortskott vilket gör att de ser ut att sitta i små rosetter längs grenarna, när kortskotten växer ut till långskott ser man att bladen sitter strödda. Bladen är omvänt äggrunda med sågad kant och har ofta en ljusare undersida. Berberis blommar i maj-juni med gula blommor som har en stark unken doft och som i mångblommiga hängande klasar. Bären är klarrröda och smalt elliptiska med två frön, och hänger ofta kvar under lång tid. Arten häckberberis (B. thunbergii) har blommor som sitter ensamma eller i fåblommiga klasar, samt blad med helbräddad kant och enkla tornar. De två arterna kan korsa sig med varandra.

Utbredning. Berberis är ganska vanlig i glesa skogar, i södra och mellersta Sverige. Den kommer ursprungligen från Central- och Västasien och fördes till Europa av morerna eftersom den ansågs vara en värdefull läkeväxt. Första fynduppgift är från år 1716 då arten omnämns av Linder i Flora Wiksbergensis (Hylander 1971).

Användning. Berberis användes förr både som läkeväxt, som ersättning för citron, som färgväxt och till häckar. Samuel Liljeblad skriver i Utkast till en svensk flora (1816) att "Bärsaften tjenar såsom läskande i febrar, att blanda i annan dryck, i kremer, geleer, och vid alla tillfällen, der man vanligen brukar Citronsaft". Barken betraktades som laxerande, men användes också till färgning och uppges ge gul färg. Veden användes till faneringar och man planterade den också till "lefvande stängsel och häckar".

Övrigt. Berberis är mellanvärd för rostsvampen svartrost (Puccinia graminis) som angriper stråsäd. Sedan 1918 har det funnits en lag som stadgat om utrotning av berberis. Lagen uppdaterades senast 1976 (Berberislag, SFS 1976:451) men upphävdes 1994 eftersom de moderna sädessorterna inte är lika mottagliga för svartrost som de äldre och man därför inte längre ansåg att berberis är något större problem för jordbruket.

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig. Svenska namnet berberis är detsamma som artens vetenskapliga släktnamn, Berberis. Det äldre svenska namnet surtorn kommer av att busken har tornar och sura bär.

Referenser

"Blomklasarne utskjuta midt ibland de sammansittande bladen, och de kransvis förenade gula blommorna, behagligare till utseendet än lukten, bidraga till Juni månads fägring. Den egna retlighet som deras ståndare äga, att vid minsta vidrörande närma sig till pistillen, är ett förnöjande föremål för örtkännaren."

Ur Svensk botanik I av J. W. Palmstruch (1815)