Hästhov

Tussilago farfara L.

Svenska synonym: tussilago

Hestehov Følfod Leskenlehti Hóffífill Colt's-foot Huflattich

Beskrivning. Hästhov eller tussilago är en av de första vårblommorna, som kan blomma redan i februari, oftast infaller dock blomningstiden i april-maj. Den gula blomkorgen, som sitter ensam på en kort köttig och fjällig stjälk, kommer fram långt innan bladen börjat utvecklas. Blomstjälken växer till efter blomningen och är i regel ett par decimeter lång när frukterna är mogna. Bladen är skaftade och har en till två decimeter lång, bred och grunt loberad bladskiva med hjärtlik bladbas, de är först filthåriga men blir så småningom kala på ovansidan. Frukten har hårpensel.
Hästhov kan knappast förväxlas med andra arter, utblommade stjälkar kan dock ibland misstas för maskrosor (Taraxacum), men de senare har alltid ihålig och helt bladlös stjälk med mjölksaft.

Utbredning. Hästhov är vanlig i södra och mellersta Sverige men förekommer också längre norrut. Den växer ofta på fuktig, grusig eller lerig mark. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Bladen, Folia Tussilaginis, såldes förr på apoteken och användes som dekokt mot hosta. Enligt Linné (1755) användes bladen som tobak, en metod mot hosta och astma som hade omtalats redan av Plinius.

Övrigt. Hästhovens blomknoppar anläggs redan under hösten och kan därför slå ut så fort snön smälter undan.

Etymologi. Artnamnet farfara efter det toskanska namnet på växten, Farfara. Namnet hästhov kan syfta på de något hästskoformade bladen, eller det kan vara en förvrängning av hosthäva, från latinets tussilago (ört som häver hosta). Namnet tussilago är egentligen det vetenskapliga namnet på släktet hästhovar (Tussilago).

Referenser

"Vi gingo ut en dag just denna vår.
Tussilagon med sin gula uppåtvända sugarfot
och solen stodo motpols."

Ur Ur minnenas tåg av Harry Martinson (Nomad, 1931-44)