Ängshaverrot

Tragopogon pratensis L.

Vetenskapliga synonym: T. minor Mill. (ssp. minor), T. orientalis L. (ssp. orientalis)
Svenska synonym: haverrot; vanlig ängshaverrot (ssp. pratensis), guldhaverrot (ssp. orientalis), småhaverrot (ssp. minor)

Geitskjegg Eng-Gedeskæg (ssp. pratensis), Småkronet Gedeskæg (ssp. minor) Pukinparta Goat's-beard, Jack-go-to-bed-at-noon Wiesen-Bocksbart

Beskrivning. Ängshaverrot är är tvåårig ört som kan bli upp till åtta decimeter hög och som har vit mjölksaft. Hela örten är blå- till grågrön och kal, unga exemplar kan dock ibland vara sparsamt spindelvävshåriga. Stjälken är enkel eller fågrenig med en ensam blomkorg i toppen av varje gren. Bladen är långsmala, spetsiga och grågröna. Ängshaverrot blommar i juni-juli. Blommorna är gula och tunglika, men blomkorgarna är bara utslagna under förmiddagen och vid fint väder. Då frukterna mognat öppnar sig korgen och bildar en stor boll, lik maskrosornas (Taraxacum), fast med fjäderpenslar på frukterna. De inre frukterna är släta, medan de yttre är vårtiga. Ängshaverrot delas upp i flera underarter, huvudunderarten vanlig ängshaverrot (ssp. pratensis) har blommor som är något kortare eller lika långa som de ofta vitkantade holkfjällen, tvåfärgade ståndarknappar som är lila upptill och gula nedtill, samt långa frukter. Småhaverrot (ssp. minor (Mill.) Wahlenb.) har blommor som bara är hälften så långa som de ofta rödkantade holkfjällen, blekt bruna ståndarknappar och kortare fruktare. Underarten guldhaverrot (ssp. orientalis (L.) Celak.) har mer klargula blommor som är lika långa som eller något längre än holkfjällen och frukter som är dubbelt så långa som fruktsprötet, medan de två andra underarterna har spröt som är lika långa som frukten.
Ängshaverrot kan förväxlas med stor haverrot (T. dubium), men hos den senare är blomkorgarnas skaft kraftigt förtjockade upptill och holkfjällen är tydligt längre än blommorna.

Övrigt. Blomkorgarna angrips ofta av sotsvampen Ustilago tragopogonis-pratensis som gör dem korta och breda samt fyllda med svampens mörka spormassa. En bild på detta kan ses i artens bildgalleri.

Utbredning. Ängshaverrot är vanlig i södra och mellersta Sverige, men saknas helt norrut. Småhaverrot förekommer bara i södra Sverige. Tillfälligt kan också underarten guldhaverrot förekomma. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Nyman (1867) uppger att roten kan användas till mat och att späda skott kan användas som sparris (Asparagus officinalis).

Etymologi. Artnamnet pratensis kommer av latinets pratum (äng) och syftar på växtplatsen.

Referenser

"Bland våra vanligare Tungblomstriga växter utmärker sig denna strax med sina långa och smala blad och svafvelgula blommor. Den reser sig gerna på ängen mellan lägre gräs, Smörblommor och andra örter, men visar sina blommor, såsom vi nyss nämnt, endast under dagens tidigare timmar. Om vädret är klart, ser man då det mot solen vända blomstret utbreda sina kronor i utom hvarandra ordnade, inåt mindre och mindre, kretsar och åter sluta dem vid middagen. Detta upprepas under några dagar tills befruktningen försiggått; då öppnas blomstret icke mera. Men så snart fröen hunnit mogna, breder den hittills slutna blomholken åter ut sina blad. Man ser då de långa frukterna liksom endast vänta på torrt och vackert väder för att lossna och, uppburna af den stora och då skärmlikt utbredda, underbart lätta fjäderkronan, bortsegla med vinden."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)