Renfana

Tanacetum vulgare L.

Vetenskapliga synonym: Chrysanthemum vulgare (L.) Bernh.
Svenska synonym: munkrenfana, gubbaskägg, krusbladig renfana (f. crispa)

Reinfann Rejnfan Pietaryrtti Reinfáni Tansy Rainfarn

Renfana

Beskrivning. Renfana är en högväxt flerårig ört som kan bli upp till en meter hög. Stjälkarna är styvt upprätta, ofta något rödaktiga och kan bli nästan vedartade nedtill. Bladen sitter strödda och är mörkgröna och dubbelt parflikiga med vasst sågade småblad, ibland förekommer också former med starkt krusade blad (f. crispum). Renfana blommar under högsommaren och hösten, från juli till september, blomkorgarna är talrika och sitter samlade i en ganska tät kvastlik ställning. Korgarna är små, mindre än en centimeter breda, och har endast rörlika gula diskblommor, av vilka de yttre är treflikiga medan de inre är femflikiga.
Renfana, blomkorgar Renfana ser mycket speciell ut med sina gula knappformade blomkorgar och flikiga blad. Arten balsamblad (T. balsamita), som också tillhör släktet renfanor (Tanacetum), saknar också strålblommor men har enkla blad.

Renfana Utbredning. Renfana är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna. Den växer på öppna marker, ofta i vägkanter och runt gårdar, men är också ett karaktäristiskt inslag på havsstränder. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658, men arten är känd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Gubbaskägg (f. crispum) Användning. Renfana kan användas som färgväxt och ger en vackert grön färg. Torkade blommor, flos Tanaceti, har förr använts bland annat som maskmedel. Den odlade formen munkrenfana (f. crispum) som också kallas gubbaskägg eller krusbladig renfana, är en gammaldags kryddväxt med starkare doft.

Renfana, blad Etymologi. Artnamnet vulgare kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig. Det svenska namnet renfana anses vara en förvrängning av dess tyska namn, Rainfarn.

Familj: Asteraceae
Släkte: Tanacetum

Norden
Norra halvklotet
Färgväxt
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Örten är inwärtes tagen magstärkande, drifwande och maskdödande: mogne frön ingifwas med nytta mot maskar: lägges med Mahlört i bränwin at stärka magen. Norrlands qwinnor intaga blommorne fint stötte, at drifwa rening och afslaget. I Elfdalen lägges örten omkring Lik, at hindra hastig förrutnelse."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/tanac/tanavul.html
Senaste uppdatering: 31 mars 2009
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg