Gullris
Solidago virgaurea L.
Vetenskapliga synonym: S. lapponica With., S. virgaurea L. f. arctica R. W. Hartm., S. virgaurea L. ssp. minuta (L.) Arcang., S. virgaurea L. var. subglabra Neuman (ssp. alpestris)
Svenska synonym: guldris; vanligt gullris (ssp. virgaurea), lappgullris (ssp. alpestris)
Gullris
Almindelig Gyldenris
Kultapiisku
Goldenrod
Gewöhnliche Goldrute
|
|
Beskrivning. Gullris är en flerårig ört
med gula blommor. Stjälken är upprätt och blir en halv meter hög,
den har strödda, brett lansettlika blad med grov nervatur och
sågad kant. Gullris blommar från
juli till september. Blomkorgarna är sju till tio millimeter långa och sitter
i mer eller mindre täta klaselika samlingar. Holkfjällen är tegellagda.
Strålblommorna är tunglika och minst fyra millimeter långa,
diskblommorna är rörlika. Frukten är ribbad med hårpensel.
Två underarter av gullris förekommer i Sverige, underarten
lappgullris (ssp. alpestris (Waldst. & Kit.) Gremli) är mer
lågväxt och har färre men större blomkorgar än
vanligt gullris (ssp. virgaurea).
Gullris kan knappast förväxlas med andra arter. De ofta odlade och
förvildade arterna
höstgullris (S. gigantea) och
kanadensiskt gullris (S. canadensis) är
mer storväxta, har smalare blad, yviga blomställningar med bågböjda
grenar, samt mindre blomkorgar som har kortare strålblommor. Hybrider mellan gullris
och kanadensiskt gullris kan förekomma om arterna växer tillsammans.
Utbredning. Gullris är vanlig i hela landet och
växer i nästan alla miljöer, till exempel i ängar, skogar och
fjällhedar.
Första fynduppgift publicerades på
1600-talet (Nordstedt 1920).
Användning. Te av gullris ansågs förr vara
stärkande och användes bland annat mot njursjukdomar (Hoffberg 1792).
Etymologi. Artnamnet virgaurea kommer av latinets
virga (spö, ris) och aureus (guldgul, gyllene). Gullris
omtalas redan av Linné som ett jämtländskt namn på arten.
|
Familj: Asteraceae
Släkte: Solidago
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Gullris. i bergaktiga skogsängar a. Är stärkande
och urindrifwande: beröms emot sår i Njurar eller andra inälfwor,
at dricka som Thee eller decokt: Blommar i Rötmånaden."
Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)
|