Ängsskära

Serratula tinctoria L.

Svenska synonym: skärda, ängsskärda

Jærtistel Eng-Skær Saw-wort Färberscharte

Beskrivning. Ängsskära är en flerårig, kal ört som kan bli nästan en meter hög. Stjälken är upprätt, fårad och vanligen grenig upptill. Bladen sitter strödda och är sågtandade men saknar tornar, de nedre bladen är hela medan de övre vanligen är parflikiga. Ängsskära blommar från juli till september. Blomkorgarna är avlånga och sitter samlade i klase- eller kvastlika ställningar. Holkfjällen är tegellagda och mörkt brunvioletta. Blommorna är likstora, rörlika och vanligen rödvioletta eller sällan vita. Frukten har en pensel som består av både enkla och fjäderlika hår.
Ängsskära kan knappast förväxlas med andra arter, den liknar mest en tistel men skiljs lätt genom avsaknaden av tornar.

Utbredning. Ängsskära förekommer sparsamt till sällsynt i södra och mellersta Sverige, men saknas helt i flera landskap. Den växer på kalkrik mark, i ängsmark och skogsbryn. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658 (Nordstedt 1920).

Användning. Ängsskära kan användas till färgning och ger en citrongul färg. Den var förr den mest använda arten för gulfärgning, vilket omtalas bland annat av Linné.

Etymologi. Artnamnet tinctoria kommer av latinets tinctus (färgad, färgning) och syftar på artens användning som färgväxt. Ängsskära eller ängskära anges redan av Linné som ett svenskt namn på arten.

Referenser

"Wäxer något kring Upsala, mer i Östergöthland, ännu mer i Skåne, mäst på östra sidan af Öland, kring Calmar i någon mindre quantitet.
   Ängskären köpes i Calmar ifrån Öland för 10 styfwer Lispundet, där den wäxer ymnogt.
   Ullgarnet betas med alun, torkade örten, hackas sönder, kokas stratum supra stratum; sedan det något litet kokat, slås lut til, ock kokas ännu mer."

Ur Förteckning af de Färgegräs, som brukas på Gotland ock Öland av Carl von Linné (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1742)