Korsört

Senecio vulgaris L.

Svenska synonym: vanlig korsört

Åkersvineblom Almindelig Brandbæger Peltovillakko Krossgras Groundsel Gewöhnliches Greiskraut

Korsört, blomkorg

Beskrivning. Korsört är en nästan kal, ettårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälken och bladen är saftigt gröna, de senare grunt och trubbigt parflikiga. Korsört blommar nästan året om ifall vädret är gynnsamt. Blommorna är gula och blomkorgarna är för det mesta ganska få och sitter i en gles toppställd samling. Korgarna är smala och bredast vid basen, de saknar för det mesta strålblommor och i de fall sådana finns är de mycket korta och inrullade. Holkfjällen omges av talrika svartspetsade ytterholkfjäll. Frukten är brunaktig och korthårig.
Korsört Korsört liknar mest bergkorsört (S. sylvaticus), men den senare har rikligt med korgar i en bred kvastlik samling och mycket få, oftast gröna, ytterholkfjäll. Arten klibbkorsört (S. viscosus) är en annan ettårig art, men denna är klibbigt körtelhårig på stjälkarna och bladen, samt har för det mesta välutvecklade strålblommor. Korsört kan hybridisera med båda de sistnämnda, samt även med vårkorsört (S. vernalis).

Korsört

Utbredning. Korsört är ett mycket vanligt ogräs som huvudsakligen påträffas i rabatter, åkrar, vid hus och gårdar. Liksom andra ogräs påträffas den också ofta på havsstränder. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum år 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.

Familj: Asteraceae
Släkte: Senecio

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Denna växt är en bland våra allra vanligaste ettåriga växter. Den utvecklas så hastigt, så att den blommar, mognar och sår sig flera gånger under sommaren eller ibland nästan hela året om ända till sent på hösten, såsom varande en bland de allra köldhärdigaste örter (så att den kunnat tåla nära 10 graders köld; snöbetäckt tål den ändå mer). Här igenom ökar den sig mycket och blir besvärlig, isynnerhet i trädgårdar, men å andra sidan en 'spiskammare' för många småfoglar så länge marken är bar."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/senec/senevul.html
Senaste uppdatering: 10 november 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg