|
Beskrivning. Svinrot är en beståndsbildande, flerårig
ört med grov jordstam. Stjälkarna kan bli upp till fyra decimeter höga
och är styvt upprätta och klädda med gles spindelvävslik
behåring. Stjälkbladen är få och smala. Basalbladen sitter
samlade i rosetter och är
två till tre decimeter långa med helbräddad kant och ganska grov
bågböjd nervatur. Svinrot blommar
i maj-juni. Blomkorgarna är stora, omkring fyra centimeter breda, och har ljusgula tunglika
blommor. De är öppna endast vid soligt väder.
Holkfjällen är brett lansettlika och sitter i flera rader, de är
oftast klädda med samma slags glesa behåring som stjälken. Frukten
är kal och ribbad, men saknar spröt. Penseln har fjäderlika hår.
Svinrot har ett mycket karaktäristiskt utseende, de brett lansettlika bladen med sina
grova, bågböjda nerver och de ljusgula korgarna med enbart tunglika blommor
gör att arten är lätt att känna igen.
Den förväxlas ibland med
slåttergubbe (Arnica montana)
som dock lätt skiljs genom motsatta stjälkblad, samt orangegula blommor och blomkorgar
med både strålblommor och diskblommor.
Utbredning. Svinrot är ganska vanlig i Syd- och Mellansverige.
Den växer i naturbetesmarker och andra typer av hävdad ängsmark,
men minskar på flera håll på grund av minskande
hävd. Arten ses också ofta i vägkanter och skogsbryn.
Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet humilis betyder lågväxt.
Svenska namnet svinrot omtalades redan av Linné och syftar på att
rötterna var begärliga för grisarna.
|
Familj: Asteraceae
Släkte: Scorzonera
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"SCORZONERA (Fl. 647.) wäxte mycket i ängarne,
men jag såg aldrig någon äng, der denna ymnigt wäxte,
som icke i lika proportion war af swin upgrafwen, hwilkas smakeligaste mat
dennas rötter äro; är altså ingen förmon
för Landtmannen at hafwa denna wäxt i sina ängar, om
han ejest wil hålla swin."
Ur Carl Linnaei Skånska Resa 1749 av Carl von Linné (1751)
|