Loppört

Pulicaria vulgaris Gaertn.

Vetenskapliga synonym: Inula pulicaria L., Pulicaria prostrata Asch.

Loppeurt Almindelig Loppeurt Small Fleabane Kleines Flohkraut

Loppört Beskrivning. Loppört är en lågväxt, ettårig, något aromatisk ört som blir en till tre decimeter hög. Stjälken är hårig, grenig och typiskt är att en del grenar når högre än stjälkens topp. Bladen är trubbiga och tunglika med rundad bas och helbräddad vågig kant, de är kala eller med korta körtelhår. Loppört blommar i augusti-september, blomkorgarna är en knapp centimeter breda, halvklotformiga med gula blommor och smala ludna holkfjäll som är tegellagda i flera rader. Korgarna saknar fjäll mellan blommorna. Loppört, blomkorgar Strålblommorna är honliga, knappt längre än holkfjällen och sitter i en eller två rader. Diskblommorna är tvåkönade och rörlika. Frukten är drygt en millimeter lång och har en enradig hårpensel som vid basen omges av en rad korta fjäll.
Loppört känns igen på de korta strålblommorna och fruktens dubbla pensel som består av både hårlika borst och korta fjäll.

Loppört

Utbredning. Loppört är mycket sällsynt och påträffas numera bara tillfälligt i Sverige, vid trädgårdar och odlingar. Fram till 1950-talet var dock arten bofast i Skåne, Blekinge, Halland, Småland och på Öland. Den växte på öppen fuktig, näringsrik jord vid dammar och gödselstäder. Anledningen till försvinnandet anses vara att dess växtmiljöer inte längre finns kvar vid gårdar och byar. Första fynduppgift är från Lund, Skåne och publicerades 1744, men arten är känd sedan 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Loppört användes förr som medel mot loppor, enligt Nyman (1867) har man "isynnerhet använt örten upphettad eller dess rök.".

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig. Svenska namnet loppört syftar på att den förr användes som ett medel mot loppor.

Familj: Asteraceae
Släkte: Pulicaria

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Wid Skånska Städer och Byar, i synnerhet wid hus, gården och wägar. Wäxten har en stark Kryddlukt som tillika är något syrlig, hwilken man märker på afstånd om Sommaraftnarne."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/pulic/pulivul.html
Senaste uppdatering: 24 juli 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg