Petasites Mill.

Skråp

Beskrivning. Fleråriga örter med krypande jordstam. Blomstjälkar mer eller mindre bleka, vitaktiga eller rosa, med fjällika blad. Basalblad utvecklas först efter blomningen, långskaftade från jordstammen, njurformade till triangulära, tandade, bladbas mer eller mindre hjärtformad, bladundersida nästan kal eller tätt filtluden. Blomkorgar samlade i ofta axlika klasar. Övervägande tvåbyggare, blomkorgar med övervägande delen han- eller honblommor. Blommor vita, gulvita eller rosa. Frukt kal, med hårpensel.
Kromosomtal: 2n=60.

Övrigt. Bladen hos skråparterna utvecklas först efter blomningen och detsamma är fallet hos hästhov (Tussilago farfara). De båda släktena liknar varandra också i fråga om de fjällklädda mer eller mindre bleka blomskotten. Hästhov avviker genom att ha gula blommor, samt en ensam blomkorg i toppen av stjälken.

Etymologi. Släktnamnet Petasites användes redan av Dioskorides. Namnet kommer av grekiskans petasos, en bredbrättad hatt, och syftar på de stora bladen.

Släktet har femton arter, varav fem förekommer i Sverige. De vanligaste är fjällväxten fjällskråp (P. frigidus) och den naturaliserade arten pestskråp (P. hybridus). De båda arterna spjutskråp (P. spurius) och vitskråp (P. albus) är sällsynta och finns bara i södra Sverige. Den femte arten, bitterskråp (P. japonicus), odlas och förekommer ibland förvildad, den kommer ursprungligen från Japan.

Familj: Asteraceae

Arter:
bitterskråp (P. japonicus)
fjällskråp (P. frigidus)
pestskråp (P. hybridus)
spjutskråp (P. spurius)
vitskråp (P. albus)


I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/petas/welcome.html
Senaste uppdatering: 21 juli 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg