|
Beskrivning. Bitterskråp är en beståndsbildande,
flerårig ört med vita blommor. Stjälken är två till tre
decimeter hög och försedd med decimeterlånga, brett ovala, grovnerviga,
vitgröna, bladlika fjäll. Bitterskråp blommar vanligen i april. Blomkorgarna sitter många tillsammans i
korta täta klasar som sträcker sig efter blomningen. Holkfjällen
är blekgröna och blommorna vita. De blommande skotten är kompakta och
ser, med sina vita blommor och stora blekgröna stjälkblad, först ut som
blomkålshuvuden, men sträcker sig under blomningen och blir med tiden glesare.
Bladen är stora, skaftade och utvecklas först efter blomningen. Bladskivan
kan bli över halvmeter bred, den är njurlik med finsågad kant och har
kal ovansida och hårig undersida.
Bitterskråp liknar endast vitskråp (P. albus),
den senare har dock betydligt mindre fjäll på stjälken, samt mindre och grovt
dubbeltandade blad med filthårig undersida.
Utbredning. Bitterskråp är sällsynt
och förekommer naturaliserad på fuktig mark i södra
Sverige. Arten hör hemma i Japan.
Första fynduppgift som förvildad är från Tjolöholm, Halland och
publicerades 1966 (Hylander 1971).
Etymologi. Artnamnet japonicus betyder 'från Japan'.
|
Familj: Asteraceae
Släkte: Petasites
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|