Pestskråp

Petasites hybridus (L.) P. Gaertn., B. Mey. & Scherb.

Vetenskapliga synonym: P. officinalis Moench, P. ovatus Hill
Svenska synonym: pestilensrot, pestrot, skråp

Lækjepestrot Rød Hestehov, Tordenskræppe Etelänruttojuuri Hjartablaðka Butterbur Rote Pestwurz

Beskrivning. Pestskråp är en flerårig ört med blekröda blomkorgar i vanligen täta och axlika klasar. Bladen är mycket stora och kan bli ända upp till en meter breda, bladskivorna är rundade med hjärtlik bas och bladundersidan är grön eller något gråluden. Pestskråp blommar redan i april-maj. Blomstjälken är brun- eller rödaktigt fjällig och bara ett par decimeter hög under blomningen men tillväxer senare. Blomkorgarna sitter ensamma eller flera tillsammans i vecken av de spetsiga stjälkfjällen, blommorna är rosa. Arten är till övervägande del tvåbyggare, men kan delas in i fyra typer, de rent honliga, rent hanliga, med övervägande del honblommor eller med övervägande del hanblommor. I Sverige förekommer nästan bara typen med övervägande hanblommor, honplantor är bara kända från ett fåtal platser (Kers, L. E. 1991. Könsfördelningen hos Petasites hybridus, pestskråp, i Sverige. - Svensk Botanisk Tidskrift 85). Honplantorna har yviga, ofta greniga klasar med mindre blomkorgar, samt blomstjälkar som kan bli ända upp till 1,5 meter höga under fruktmognaden.

Utbredning. Pestskråp förekommer som odlad eller förvildad från Skåne till Gästrikland. Den hör ursprungligen hemma i Syd- och Centraleuropa, västra Sibirien och Kaukasus. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Pestskråp har använts som medicinalväxt sedan medeltiden, roten användes främst mot konvulsioner men den ansågs till och med bota pest. På 1950-talet upptäcktes den aktiva substansen petasin, det är en alkoloid som är nästan 15 gånger så effektiv som papaverin, vilket används som kramplösande medicin.

Etymologi. Artnamnet hybridus betyder hybrid, namnet kommer av Linné delade upp den i två arter, den honliga typen Tussilago hybrida och den hanliga Tussilago petasites. Svenska namnen pestskråp, pestrot och pestilensrot av att den ansågs bota pest.

Referenser

"Både genom sina stora blad och sin starka rotbildning qväfver den nästan alla andra växter och kan bli ett svårt ogräs."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)