|
Beskrivning. Harkål är en ganska
högväxt, ettårig ört som kan bli drygt en meter hög.
Stjälken är rikbladig och styvt hårig nedtill, men kal upptill.
Bladen är parbladiga med en rundad ändflik som är mycket större än de
övriga, ibland saknas de nedre bladflikarna och bladen ser
då ut att vara enkla. Harkål blommar från juli till september, blommorna
är ljusgula och tunglika, de sitter få tillsammans i
små korgar omgivna av en rad kölade holkfjäll. Blomkorgarna
sitter i glesa kvastlika samlingar i toppen av den greniga stjälken.
Holkfjällen är upprätta även efter blomningen och sitter kvar
kring frukterna, som är smalt elliptiska, ribbade och saknar pensel.
Harkål brukar ibland förväxlas med
skogssallat (Mycelis muralis),
men den senare har släta holkfjäll, frukter med
hårpensel, samt blad med trekantig ändflik.
Utbredning. Harkål är vanlig i
södra Sverige, från Skåne till Uppland, mer ovanlig eller
tillfällig längre norrut till Torne Lappmark.
Den växer på kulturmark, i åkrar,
trädgårdar, skogsbryn och på
ruderatmark.
Första fynduppgift är från Uppland och
publicerades år 1732 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet communis betyder
allmän.
|
Familj: Asteraceae
Släkte: Lapsana
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Harkål. allm. ogräs i åkrar och
plantager: stjelkarne ätas i Constantinopel innan de gå
i blomma: Decokt af örten säges hela sårnader och
sprickor på brösten, dermed twättade: ätes
gerna af kaniner."
Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)
|