SallatLactuca sativa L.
Svenska synonym: huvudsallat, laktuk, sallad, trädgårdssallat
| |
|
Utbredning. Sallat kan ibland påträffas tillfälligt på kulturmark och avfallsplatser. Första fynduppgift som förvildad är från Stockholm och publicerades i Svensk Botanisk Tidskrift 1909 (Hylander 1971). Övrigt. Sallat är en av våra mest
uppskattade grönsaker och en mycket gammal kulturväxt som odlats i ett par
tusen år. Det finns ett stort antal förädlade namnsorter, men i handeln
saluförs den vanligen under namn som isbergssallat, grönsallat, ekbladssallat,
romansallat eller plocksallat.
I dagligt tal kallas arten ofta 'sallad', liksom flera
andra arter ur olika växtfamiljer, vars blad äts på
liknande sätt. Cikoriasallat som vanligen kallas endiv tillhör
arten cikoria (Cichorium intybus),
frissésallat kommer däremot från arten endiv (Cichorium endivia),
båda tillhör familjen
Etymologi. Artnamnet sativa betyder odlad. |
Familj: Asteraceae Släkte: Lactuca "Saladen är en sedan ålder känd och använd planta.
De gamle grekerne helgade den åt gudinnan Aphrodites dyrkan som en
vårens och den gryende kärlekens första representant. Myten
säger till och med att gudinnan under dess blad gömde den
nyfödde Adonis. Men vår gudlösa tid uppäter saladen,
och Adonis får gömma sig annanstädes. Romarne ansågo
saladen såsom skyddande mot vinets berusande verkningar, hvarför
man åt den vid slutet av varje kräslig måltid, och
kejsar Augustus fann sig till och med föranlåten att tugga den
litet emellanåt. Medeltiden fann den kylande och svalkande emot
kärlekens glöd, hvarför ock munken Bruyerinus tillrådde
klostersystrarna att äta rätt mycket salad. Under samma
förutsättning har man i några århundraden ätit
rätt flitigt deraf, men utan att få bugt på sagda
åkomma. Troligen har man nu redan ätit för mycket deraf, ty
de helsosamma verkningarna hafva alldeles uteblifvit och lemnat oss i den
pinsamma ovissheten, om det är kärleken som blifvit starkare,
eller om det är saladen som blifvit svagare."
Ur Kok-konsten som vetenskap och konst av C. E. Hagdahl (1896)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1998
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/lactu/lactsat.html
Senaste uppdatering: 4 oktober 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg