Inula L.

Krisslor

Beskrivning. Fleråriga örter med jordstam. Blad strödda, hela eller tandade, ibland något stjälkomfattande. Blomkorgar ensamma eller i klase- eller kvastlik ställning. Holkfjäll i flera rader, mer eller mindre örtartade. Korgbotten utan fjäll mellan blommorna. Blommor gula, strålblommor tunglika, honliga, diskblommor rörlika, tvåkönade. Ståndare med bihang vid basen. Frukter kantiga, brunaktiga med hårpensel.
Kromosomtal: 2n=16 (krissla, svärdkrissla), 2n=20 (ålandsrot), 2n=32 (luddkrissla).

Etymologi. Släktnamnet Inula har tolkats på flera olika sätt, ursprungligen av grekiskans helenion som kan komma av (h)elos (kärr), (h)elene (flätad korg) vilket skulla syfta på blomkorgarna, eller inaein (rensa) vilket kan syfta på dess användning som läkeört. Enligt gammal folktro skulle namnet komma av Helena, då den växte upp där den sköna Helenas tårar föll.

Släktet har omkring 100 arter. I Sverige förekommer fyra arter regelbundet, men ytterligare en, brunkrissla (I. conyzae) har påträffats tillfälligt. Arterna krissla (I. salicina), luddkrissla (I. britannica) och svärdkrissla (I. ensifolia) brukar betraktas som inhemska, medan ålandsrot (I. helenium) är en gammal medicinalväxt som fortfarande odlas som prydnadsväxt och som förekommer förvildad på många platser.
Några arter i släktet odlas som rabattväxter, och förutom svärdkrissla och ålandsrot, är den fleråriga arten praktkrissla (I. orientalis) vanlig i odling.

Familj: Asteraceae

Arter:
krissla (I. salicina)
luddkrissla (I. britannica)
svärdkrissla (I. ensifolia)
ålandsrot (I. helenium)


I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1997

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/inula/welcome.html
Senaste uppdatering: 18 juli 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg