Krissla

Inula salicina L.

Svenska synonym: gotlandskrissla, vanlig krissla

Krattalant Pile-Alant Rantahirvenjuuri Irish Fleabane Weidenblättriger Alant

Beskrivning. Krissla är en beståndsbildande, flerårig, kal eller nästan kal ört som har en grenad, krypande jordstam. Stjälkarna är upprätta, styva och omkring en halv meter höga. Bladen har nätlik nervatur och är brett lansettlika och ofta något böjda, de övre bladen har stjälkomfattande bas. Krissla blommar i juli-augusti, blomkorgarna är omkring tre centimeter breda och sitter en till tre tillsammans i stjälktoppen. Korgarna har breda holkfjäll med något utböjd spets och både strålblommor och diskblommor är mättat gula. Frukten är kal och har en vit hårpensel.
Krissla är karaktäristisk med sina styva bågböjda blad och stora blomkorgar med gula strål- och diskblommor. Den liknar endast den sällsynta arten svärdkrissla (I. ensifolia) som dock skiljs genom mycket smala, parallellnerviga blad som ej är stjälkomfattande. Arten luddkrissla (I. britannica) skiljs genom ludna stjälkar och blad.

Utbredning. Krissla är ganska sällsynt och förekommer på tidvis fuktig, kalkrik mark i södra och mellersta Sverige. Den påträffas i ängsbackar, skogsbryn, dikeskanter och på stränder. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet salicina kommer av Salix som är det vetenskapliga namnet på släktet viden. Namnet betyder 'lik vide' och syftar på bladformen.

Referenser