Svärdkrissla

Inula ensifolia L.

Vetenskapliga synonym: I. salicina L. var. angustifolia Lönnr., I. salicina L. ssp. angustifolia (Lönnr.) Neuman

Sverdalant Sværd-Alant

Beskrivning. Svärdkrissla är en kal eller något hårig, flerårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Stjälkarna är ganska veka, ibland nedliggande. Bladen är styva, mycket smala och parallellnerviga, med ej stjälkomfattande bas. Svärdkrissla blommar i juli-augusti, blomkorgarna är omkring fyra centimeter breda och sitter ofta ensamma i stjälktoppen. Holkfjällen är något håriga och har utböjd spets. Strålblommorna och diskblommorna är mättat gula. Frukten är kal med en vitaktig hårpensel.
Svärdkrissla påminner mest om den vanligare arten krissla (I. salicina), som skiljs genom upprätt stjälk och bredade, upptill stjälkomfattande blad med nätlik nervatur. De två arterna kan korsa sig med varandra och hybriden som kallas gotlandskrissla (I. x vrabelyana A. Kern.) liknar svärdkrissla, men kännetecknas av något stjälkomfattande bladbas och en delvis nätlik bladnervatur.

Utbredning. Svärdkrissla är sällsynt och förekommer endast på Gotland, där den är fridlyst. Arten växer på tidvis fuktiga kalkhällmarker med tunt jordtäcke. Hybriden gotlandskrissla (I. x vrabelyana) är vanligare än svärdkrissla, vars existens hotas av hybridiseringen. Även hybriden är fridlyst. Ett liknande förhållande uppvisar silverviol (Viola alba), som på sina enda svenska växtplatser på Öland allt oftare blir inkorsad med luktviol (V. odorata) så att hybriderna nu är vanligare än den rena arten. Första fynduppgift är från Hangvar på Gotland och publicerades 1821 (Nordstedt 1920).

Användning. Svärdkrissla odlas ofta i stenpartier, de odlade sorterna är dock vanligen mer tätväxande.

Etymologi. Artnamnet ensifolia betyder 'med svärdlika blad' och kommer av latinets ensis (svärd) och folium (blad).

Familj: Asteraceae
Släkte: Inula

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/inula/inulens.html
Senaste uppdatering: 20 juli 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg