Luddkrissla

Inula britannica L.

Svenska synonym: britakrisla

Lodne-alant Soløje-Alant Vanukehirvenjuuri Wiesen-Alant

Luddkrissla Beskrivning. Luddkrissla är en två- till flerårig ört med gula blommor. Stjälken är filtluden och kan bli omkring sju decimeter hög, men den är oftast betydligt kortare. Bladen är lansettlika, helbräddade och vitaktigt silkeshåriga, vid basen stjälkomfattande. Hela växten är ofta mörk, med en rödaktig ton. Luddkrissla blommar i juli, blomkorgarna är omkring tre centimeter breda och sitter enstaka eller få tillsammans i Luddkrissla stjälktoppen. Holkfjällen är ludna, smala och örtartade. Både de rörlika diskblommorna och de smala strålblommorna är klargula. Frukterna är elliptiska, finhåriga och har en vit hårpensel.
Luddkrissla skiljs från de andra arterna i släktet krisslor (Inula) genom att bladen och stjälken är vitludna.

Luddkrissla

Utbredning. Luddkrissla växer på fuktig kalkrik mark, till exempel vid vätar på alvar. Arten är ganska ovanlig och förekommer endast i Skåne, samt på Öland och Gotland. Första fynduppgift är från Kristianstad i Skåne, fyndet publicerades av Rosén år 1749 (Nordstedt 1920). Luddkrissla

Etymologi. Artnamnet britannica betyder engelsk, men enligt Nyman (1867) har Linné troligen skrivit fel när han gav den namnet britannica eftersom arten inte alls förekommer i England. I äldre örtaböcker kallades växten Britanica, vilket tros kunna härledas från ett grekiskt växtnamn från antiken.

Familj: Asteraceae
Släkte: Inula

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Britakrislan tros vara DIOSCORIDIS bretanike (hvars härledning är osäker), enligt DALECHAMP, som kallade växten Britanica (sc. herba), hvadan dess artnamn, ehuru LINNÉ sedan skref "britannica" (oriktigt, ty den växer icke i England)."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/inula/inulbri.html
Senaste uppdatering: 22 augusti 2003
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg