Hieracium L.

Hökfibblor

Beskrivning. Fleråriga örter utan utlöpare. Stjälk upprätt, vanligen med minst ett blad. Blad ofta i rosett vid basen, sällan endast på stjälken, skaftade eller oskaftade, sällan stjälkomfattande, smalt lansettlika, elliptiska eller äggrunda, kant helbräddad till grovtandad. Blomkorgar få till många tillsammans i toppställd kvastlik samling. Holkfjäll örtartade, smala, tegellagda i flera rader, mer eller mindre håriga och/eller klädda med körtelhår och/eller mikroglandler. Korgbotten utan fjäll mellan blommorna. Blommor gula eller ibland gröngula, tunglika, i spetsen femtandade, tvåkönade. Pollenkorn oftast dåligt utvecklade. Stift gula, gröna eller svartgröna. Frukt smalt elliptisk, brunaktig, hårig till nästan kal, med hårpensel.
Kromosomtal varierande.

Övrigt. Släktet skiljs från andra korgblommiga växter (Asteraceae) med enbart tunglika blommor genom tegellagda holkfjäll, frukter med hårpensel, samt avsaknad av utlöpare. Till släktet fördes tidigare de arter som nu utgör släktet stångfibblor (Pilosella). Dessa avviker genom bladlösa stjälkar, samt genom förekomsten av utlöpare.
Artavgränsningarna inom släktet hökfibblor är utomordentligt svårbemästrade. Hökfibblorna är nästan uteslutande apomiktiska, det vill säga sätter frö utan befruktning, som maskrosor (Taraxacum), vilket har givit upphov till grupper av mer eller mindre subtilt avgränsade så kallade småarter. Ett undantag är flockfibbla (H. umbellatum) som befruktas normalt genom korsbefruktning. Inom släktet brukar man urskilja grupper av småarter (sektioner) med liknande byggnad, som kan anses ha ett gemensamt ursprung. Vissa sektioner, till exempel hagfibblor (H. sect. Vulgata) och skogsfibblor (H. sect. Hieracium), utgörs av tämligen distinkta småarter som kan skiljas från varandra på behåringstyp och bladform. Antalet beskrivna småarter gör det ändå mycket svårt att identifiera dem. I andra sektioner, som styvfibblor (H. sect. Tridentata) är variationen mer svår att beskriva. Det kan bero på att strikt apomixis i olika grad kombineras med korsbefruktning, vilket kan öka variationen avsevärt.

Etymologi. Släktnamnet Hieracium kommer av grekiskans hierakos (hök), då det ansågs att hökar fick bättre syn om de åt av dessa örter.

Släktet domineras av ett antal grupper av apomiktiska småarter vilkas exakta antal är svårt att uppskatta. I Sverige förekommer 14 sektioner med sammanlagt minst 2000 småarter, de flesta inom sektionen skogsfibblor (H. sect. Hieracium).

Artgrupper (sektioner):
atlantfibblor (H. sect. Cerinthoidea)
dovrefibblor (H. sect. Alpestria)
fjällfibblor (H. sect. Alpina)
flockfibbla (H. umbellatum)
hagfibblor (H. sect. Vulgata)
klibbfibblor (H. sect. Amplexicaulia)
klippfibblor (H. sect. Oreadea)
norrlandsfibblor (H. sect. Foliosa)
sallatsfibblor (H. sect. Prenanthoidea)
savojfibblor (H. sect. Sabauda)
skogsfibblor (H. sect. Hieracium)
styvfibblor (H. sect. Tridentata)
svartfibblor (H. sect. Subalpina)
ullfibblor (H. sect. Villosa)

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning