Fjällfibblor

Hieracium L. sect. Alpina (Griseb.) Gremli

Fjellsvæver Fjeld-Høgeurt Tunturikeltanot

Beskrivning. Fjällfibblor är lågväxta, fleråriga örter. Stjälken blir knappast mer än tre decimeter hög och är ulligt mjukhårig och har ibland också stjärnhår och körtelhår. Stjälkbladen är få och små. Rosettbladen är ofta långhåriga, brett lansettlika med ej stjälkomfattande bas, kanten är helbräddad eller glestandad och har rödgula mikroglandler. Fjällfibblor blommar från juli till september. Blomkorgarna är stora och sitter ensamma eller få tillsammans. Holkfjällen är vitludna eller klädda med svarta hår som saknar förtjockad bas, de har körtelhår och rödgula mikroglandler, mer sällan stjärnhår. Stiften är oftast gula.
Fjällfibblor omfattar 150-200 apomiktiska småarter. Sektionen känns igen på sina få stora korgar med ludna holkfjäll, samt de rosettställda ludna bladen. Vissa är lika svartfibblor (Hieracium sect. Subalpina), men dessa är mer högväxta, har fler korgar, samt en förtjockad svart bas på holkfjällens och bladens hår. Fjällfibblor misstas ibland för den sällsynta arten fjällarnika (Arnica angustifolia), men den senare har motsatta stjälkblad och blommor av två slag, dels tunglika strålblommor och dels rörlika diskblommor.

Utbredning. Fjällfibblor är vanliga i fjälltrakterna från Dalarna till Torne Lappmark, men förekommer också sällsynt i skogslandet nedom fjällen. De växer huvudsakligen på fjällhedar, klipphyllor, rasmarker och bäckstränder.

Etymologi. Sektionsnamnet Alpina betyder 'växer i fjälltrakter'.

Innehållsförteckning