Hedblomster

Helichrysum arenarium (L.) Moench

Vetenskapliga synonym: Gnaphalium arenarium L.
Svenska synonym: evighetsblommor, gyllene kattfötter

Sandstråblom Gul Evighedsblomst Sand-Strohblume

Hedblomster Beskrivning. Hedblomster är en ganska lågväxt, flerårig ört med silvergrått ludna blad och stjälkar. Den blir omkring tre decimeter hög och växer vanligen i bestånd. Bladen sitter både i basala rosetter och strödda på stjälken, de är spatellika till smalt lansettlika. Hedblomster blommar i juli-augusti, blomkorgarna är fem till åtta millimeter och sitter samlade i täta toppställda flocklika samlingar. Holkfjällen är pappersartade och guldgula eller orangegula. Blommorna är gula och rörlika. Frukterna är små och ljusbruna med en vit hårpensel.
Hedblomster Hedblomster är mycket karaktäristisk och känns genast igen på de pappersartade guldgula holkfjällen. Den har också, särskilt när den torkat, en egendomlig curryartad doft. Den enda växt i den svenska floran som påminner om hedblomster är den numera försvunna arten vitnoppa (Pseudognaphalium luteoalbum), som dock skiljs genom sina beigebruna eller vitgula holkfjäll.

Hedblomster Utbredning. Hedblomster är ganska sällsynt och är bara känd från de sydligaste landskapen, från Skåne och Halland till Öland och Gotland. Arten växer på torr kalkhaltig sandmark, helst nära kusten. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades av Linné år 1741 (Nordstedt 1920). I sin uppsats Upsats på de Medicinal wäxter, som i Apothequen bewaras, och hos oss i Fäderneslandet wäxa Hedblomster (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1741) skriver Linné: "Gyllene Kattfötter/ endast på Skåne slätt/ där öfwerflödig".

Etymologi. Artnamnet arenarium kommer av latinets arena (sand) och betyder 'växer på sandiga ställen'.

Familj: Asteraceae
Släkte: Helichrysum

Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Den ena arten Gnaphalium arenarium, Ewighets blommor som pryda en del af Skånska sandfälten, skulle wara wacker i Trägårdar, men trifwes illa i annan jordmån än hwit sand, och förtjenar icke ens at sås på sandfälten, då den så mycket jag wet, icke en gång ätes af Fåret. Bönderne bruka mycket at binda små qwastar af dem och dermed pryda sina Sommarstugor. Förr har man äfwen nyttjat mycket at med torra blommorne röka wärkande ställen, men det werkar föga annorlunda än hö."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/helic/heliare.html
Senaste uppdatering: 23 juni 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg