Klofibbla

Crepis tectorum L.

Svenska synonym: takfibbla; vanlig klofibbla (ssp. tectorum var. tectorum), hällfibbla (ssp. tectorum var. glabrescens Neuman), alvarfibbla (ssp. pumila), brantfibbla (ssp. nigrescens)

Takhaukeskjegg Tag-Høgeskæg Ketokeltto Narrow-leaved Hawk's-beard Mauer-Pippau

Klofibbla (ssp. tectorum) Beskrivning. Klofibbla är en ettårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är vanligen upprätt, hårig och upptill grenig med talrika stjälkblad. Bladen är smalt lansettlika, på kraftiga exemplar ofta parflikiga med långa sidoflikar och vanligen med något stjälkomfattande bas. Klofibbla blommar från juni till september. Blomkorgarna är en till två centimeter breda och sitter i en kvastlik samling i toppen av stjälken. Holkfjällen är håriga med såväl vanliga hår som körtelhår, på insidan har de tilltryckt behåring som kan vara svår att se utan stark förstoring. De inre holkfjällen är mycket längre än de yttre. Blommorna är klargula, men stiften har grönaktiga märkesflikar. Frukterna är smalt elliptiska, ribbade och har ett otydligt spröt, Alvarfibbla (ssp. pumila) hårpenseln är vit. Klofibbla är variabel har delats upp i flera underarter och varieteter. I Sverige förekommer förutom huvudunderarten ytterligare två underarter, alvarfibbla (ssp. pumila (Lilj.) Sterner) och brantfibbla (ssp. nigrescens (Pohle) P. D. Sell). Huvudunderarten (ssp. tectorum) har två varieteter vanlig klofibbla (var. tectorum) och hällfibbla (var. glabrescens Neuman). Alvarfibbla är mycket lågvuxen med ensamma korgar och gråaktig behåring.
Klofibbla liknar grönfibbla (C. capillaris), den senare har dock ljusare gula blommor med gula märken och holkfjäll som är helt kala på insidan.

Alvarfibbla (ssp. pumila)

Utbredning. Klofibbla är ganska vanlig i hela landet. Den växer i sandiga åkrar och på berghällar. Underarten alvarfibbla (ssp. pumila) växer endast på kalkmarker på Ölands och Gotlands alvar där den är tämligen allmän. Klofibbla (ssp. tectorum) Första fynduppgift är från Södermanland och publicerades av Linder år 1716 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet tectorum kommer av latinets tectum (tak), den fick namnet av Linné som i Flora Svecica skriver att den ofta växer på tak.

Familj: Asteraceae
Släkte: Crepis

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Är en af de allmännaste wäxter på Torftak, wid wägar, hus, torra backar, understundom äfwen i Åkrar och Trägårdar. Den ändrar mycket utseende efter jordmånen. Innan den blir grof ätes den af alla husdjuren. Efter Kl. fyra eftermiddagen finner man alla Blommorne slutne."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/crepi/creptec.html
Senaste uppdatering: 7 juni 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg