|
Beskrivning. Vägtistel är en
tvåårig ört med kraftig pålrot och grovt och
vasst torniga blad och stjälkar. Hela växten är grågrön och
stjälken är ofta rikt grenig. Stjälken är upprätt och kan bli drygt
en meter hög. Bladen är djupt parflikiga och har
långa vassa tornar inte bara i kanterna utan även på ovansidan,
bladundersidan är mjukhårig. Vägtistel blommar från
juli till september.
Blomkorgarna är stora, tre till fem
centimeter breda med utstående, vasst tornspetsade holkfjäll.
Blommorna är ljust rödvioletta.
Vägtisteln är en grov, oftast ganska lågväxt art som
kännetecknas av sina stora blomkorgar med vasst torniga holkfjäll, samt blad
som är klädda med långa vassa tornar vilket
gör arten lätt att känna igen.
Utbredning. Vägtistel är vanlig i södra och mellersta
Sverige, i norra delarna av landet förekommer den mer sparsamt. Den växer ofta i
vägkanter och i betesmarker.
Första fynduppgift är från Uppland och publicerades
av Celsius år 1732 (Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet vulgare kommer av
latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig.
|
Familj: Asteraceae
Släkte: Cirsium
Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"En allmänt bekant, men för sin taggighet icke omtyckt
växt, den värsta bland våra egentliga Tistlar."
Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)
|