Gullkrage

Chrysanthemum segetum L.

Svenska synonym: etterört, hålabäcker

Gullkrage Gul Okseøje Keltapäivänkakkara Corn Marigold Saat-Wucherblume

Beskrivning. Gullkrage är en ettårig, kal ört med blågröna, enkla blad och gula prästkragelika blomkorgar. Stjälken är upprätt och kan bli upp till sju decimeter hög. Bladen är enkla, något köttiga och vanligen stjälkomfattande, kanten är grovsågad eller ibland helbräddad. Gullkrage blommar i juli-augusti. Blomkorgarna har endast klargula blommor, strålblommorna är tunglika medan diskblommorna är rörlika.
Gullkrage kan endast förväxlas med färgkulla (Anthemis tinctoria) eller den odlade arten kranskrage (C. coronarium), båda dessa arter har dock upprepat flikiga blad.

Utbredning. Gullkrage är traktvis ganska vanlig i de sydligaste landskapen, men den kan tillfälligt förekomma upp i Mellansverige. Den växer vanligen som ogräs i åkrar. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Gullkrage odlas ibland som prydnadsväxt. Förr betraktades den som ett mycket besvärligt ogräs och Hoffberg skriver i sin bok Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom (1792) att gullkragen är "et ogräs bland kornet i Skåne, kommen med säd från Dannemark, hwarest i Lagen är befalt at utrota detta ogräs utur åkrar".

Etymologi. Artnamnet segetum är en genetiv form av latinets seges (säd, gröda) och syftar på att arten växer bland säd.

Referenser

"Till Sverige lärer detta åkerogräs kommit med säd från Jutland (eller Holstein) omkring år 1625, då den namnkunnige Holger Rosencrantz efter en missväxt införde utsäde till sin gård Skottorp i Halland (der växten ännu lärer kallas Holgers ärter). Fartyget, på hvilket säden fördes, strandade utanför byn Holabäck i Harplinge socken (hvadan växtens allmännare halländska benämning Hålabäcker), och bymännen skyndade att plundra säden, den de sedemera utsådde (R. Dybeck)..."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)