Väddklint

Centaurea scabiosa L.

Vetenskapliga synonym: Colymbada scabiosa (L.) Holub
Svenska synonym: järnört

Fagerknoppurt Stor Knopurt Ketokaunokki Greater Knapweed Skabiosen-Flockenblume

Beskrivning. Väddklint är en ganska stor och grov, flerårig ört med parflikiga blad och rödvioletta blommor. Stjälken är upprätt, vanligen grenig och kan bli upp till en meter hög. De parflikiga bladen är mörkgröna och har ganska smala flikar. Väddklint blommar i juli-augusti. Blomkorgarna är stora och holkfjällen är brett lansettlika, utan tydliga nerver och utan bihang i spetsen, men med svartfransad kant. Blommorna är rödvioletta, de yttre blommorna är större än de inre. Frukterna är mörkt bruna och har en tjock och mörk hårpensel.
Väddklint ser ut som en rödklint (C. jacea), men den senare är spädare och har lansettlika, oftast hela blad. De flesta andra av de rödblommiga arterna i släktet klintar (Centaurea) är sällsynta och har också enkla blad. Arten sandklint (C. stoebe) har dock också parflikiga blad men har mindre korgar, ljusare blommor och holkfjäll med tydliga nerver.

Utbredning. Väddklint är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, men förekommer sällsynt även i en del nordliga landskap. Den växer på torr och öppen mark, ofta i backar och vägkanter. Första fynduppgift publicerades 1745 då Linné omtalar den i Flora Svecia som mindre allmän (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet scabiosa av att den i de medeltida läkeböckerna kallades Scabiosa major. Scabiosa är också det vetenskapliga namnet på släktet fältväddar. Det äldre svenska namnet järnört används numera på arten Verbena officinalis.

Referenser

"Järnört: w. i magra ängar, äfwen i åkrar, och äro dess rötter besfwärlige för plogen: Blommar efter solståndet; frukten qwarsitter öfwer wintren til Sparfwars föda."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)