FinnklintCentaurea phrygia L.
Vetenskapliga synonym: C. phrygia L. ssp. austriaca (Willd.) Gugler (ssp. phrygia),
C. pseudophrygia C. A. Mey. (ssp. pseudophrygia)
| |
|
Beskrivning. Finnklint, som tidigare kallades
ängsklint, är en medelstor, flerårig ört med sparsamt
grenig stjälk. Den blir en knapp meter hög och har smalt
äggrunda eller lansettlika, kortskaftade blad med finsågad kant.
Arten blommar i juli-augusti och blomkorgarna är klotrunda med ljust
rödvioletta blommor. Holkfjällen är ljusbruna med
tofsliknande fransigt bihang hos huvudunderarten finnklint
(ssp. phrygia), eller med ett utdraget lansettlikt eller fjäderlikt
bihang hos underarten fjäderklint (ssp. pseudophrygia
(C. A. Mey.) Gugler). De yttre blommorna är sterila och
större än de övriga. Frukten har en upp till två
millimeter lång borstlik pensel. Utbredning. Finnklint är sällsynt och förekommer endast i Mellansverige, från Västmanland och norra Uppland till Medelpad. Huvudunderarten finnklint (ssp. phrygia) är bofast i Sverige och växer i skogsbryn, på åkerrenar, ängsmark och i örtrika skogar. Underarten fjäderklint (ssp. pseudophrygia ) har endast påträffats tillfälligt i Sverige. Första fynduppgift är från Snöberg, Hafverö socken i Medelpad och publicerades av E. Collinder i Medelpads flora 1909 (Hylander 1971). Ett exemplar insamlat av Collinder år 1907 vid Snöbergs gård finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri. Etymologi. Artnamnet phrygia kommer av latinets Phrygia (Frygien, ett område i antikens Mindre Asien) och betyder frygisk. |
Familj: Asteraceae Släkte: Centaurea
"C. phrygia L. (=C. austriaca WILLD.).
Sälls. Spars. Hafverö, Snöberg på en gammal hövall!"
Ur Medelpads flora av E. Collinder (1909)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1999
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/centa/centphr.html
Senaste uppdatering: 6 juni 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg