Svartklint

Centaurea nigra L.

Svartknoppurt Sorthoved-Knopurt Mustakaunokki Common Knapweed Schwarze Flockenblume

Svartklint Beskrivning. Svartklint är en medelstor, flerårig ört med upprätt och sparsamt grenig stjälk som kan bli en knapp meter hög. Bladen är smalt äggrunda till brett lansettlika, oflikade med hel eller finsågad kant. Svartklint blommar i juli-augusti, blomkorgarna är nästan klotrunda med mörkt rödvioletta blommor och omges ofta av några svepeblad. Alla blommor är tvåkönade och de yttre är lika stora som de inre, och inte större och könlösa som hos många andra arter i släktet klintar (Centaurea). Svartklint Holkfjällen har ett avsatt, elliptiskt och mörkt svartbrunt bihang som är långfransat i kanten.
Svartklint kan kännas igen på de runda blomkorgarna med svartbruna kamlikt fransiga holkfjäll, samt att alla blommor är likstora. Arten finnklint (C. phrygia) skiljs genom större kantblommor, samt ljusare holkfjäll med tofslikt bihang.

Svartklint

Utbredning. Svartklint är sällsynt och är bofast endast i Skåne och i Göteborgstrakten där den växer på kulturpåverkad mark. Arten har även påträffats i andra delar av landet, men då oftast tillfälligt. Första fynduppgift är från Småland och publicerades 1879 (Hylander 1971).

Svartklint

Etymologi. Artnamnet nigra kommer av latinets niger (svart) och syftar på de svartbruna holkfjällen.

Familj: Asteraceae
Släkte: Centaurea

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/centa/centnig.html
Senaste uppdatering: 25 oktober 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg