Spåtistel

Carlina vulgaris L.

Vetenskapliga synonym: C. biebersteinii Bernh. ex Hornem., C. biebersteinii Bernh. ex Hornem. var. fennica Meusel & Kästner, C. longifolia Rchb., C. vulgaris L. ssp. longifolia (Rchb.) Nyman (ssp. stricta)
Svenska synonym: stjärntistel; kortbladig spåtistel (ssp. vulgaris), långbladig spåtistel (ssp. stricta)

Stjernetistel Almindelig Bakketidsel Kurho Carline Thistle Golddistel

Beskrivning. Spåtistel är en tvåårig, ganska lågväxt ört med styvt upprätt stjälk och gulaktiga blommor. Stjälken kan bli upp till tre decimeter hög och är vanligen rödlätt, ullhårig, och har en eller ett fåtal blomkorgar i toppen. Bladen är lansettlika och har tandad och ofta vågig kant med styva borst eller tornar. Spåtistel blommar i juli-augusti. Blomkorgarna är klotrunda och har tegellagda holkfjäll som är tandade i kanten, de yttre holkfjällen är örtartade, medan de inre är hinnlika, långa och smala. Blommorna är tvåkönade, rörlika, gula med röda eller sällan vita spetsar. Frukten är hårig och har en fjäderpensel som lossnar tidigt. Korgarna är bara utslagna i solig väderlek. Spåtistel är en mångformig art som brukar delas upp i flera underarter, i Sverige förekommer de två underarterna kortbladig spåtistel (ssp. vulgaris) och långbladig spåtistel (ssp. stricta (Rouy) Domin).
Spåtistel kan inte förväxlas med andra arter. Den odlade arten silvertistel (C. acaulis) är flerårig, har mycket kort stjälk med en stor ensam blomkorg, samt djupt flikiga blad.

Utbredning. Spåtistel är ganska vanlig på kalkrik mark från Skåne till Uppland, men den kan också sällsynt påträffas längre norrut. Den växer på öppen torr mark i backar, beteshagar och alvar. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Hortus Botanicus 1685 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus (hop, allmänhet) och betyder vanlig. Svenska namnet spåtistel kommer av att blomkorgarna påverkas av luftfuktigheten så att de är hopslagna i fuktig luft medan de vid torrt väder breder ut sig stjärnlikt. Fenomenet uppmärksammades först av C. Bjerkander som skrev uppsatsen Försök til et Hygrometrum Floræ om spåtistelns egenskaper, uppsatsen publicerades i Kongliga Vetenskapsacademiens Nya Handlingar 1782. Det äldre svenska namnet stjärntistel har också använts på arten silvertistel (C. vulgaris).

Referenser

"Sedan denna ört blommat, står hon uttorkad qvar, med stjelk, blad och blomfoder, följande året: Under den tiden har jag fått se en märkvärdig rörelse, som, mig vetterligen, icke tilförne är i akt tagen, at Calyx, (Blomfodret) då vädret är mulet eller fuktigt, drages ihop, men då det är klart och torrt, öpnas och står horizontelt...
...Då föregående uplysningar voro inhemtade, har jag årligen fästat några af dessa örter, efter blomnings-tiden, utan för fönstret, och brukat dem til Hygrometer.
Denne Hygrometer har ofta utvisat tilkommande väderlek, såsom: när det för middagen varit klart och Calyx ej öpnat sig, har eftermiddagen blifvit mulen; och när det varit mulet om morgnarne och blomfodret begynt öpna sig, har efter middagen blifvit klart."

Ur Försök til et Hygrometrum Floræ av Clas Bjerkander (Kongliga Vetenskapsacademiens Nya Handlingar 1782)