Ringblomma

Calendula officinalis L.

Svenska synonym: solsicka

Ringblom Kehäkukka, Tarhakehäkukka Pot Marigold Ringel-Blume

Beskrivning. Ringblomma är en ettårig, karaktäristiskt doftande ört. Stjälken är upprätt och har strödda, långsmala blad som vanligen har helbräddade kanter. Ringblomma blommar från juli till september. Blomkorgarna sitter ensamma i toppen av stjälken och i grenspetsarna. Korgen är stor, mellan fyra och sju centimeter, och har tunglika, gula eller orangegula strålblommor. De inre diskblommorna kan vara av varierande färg, de är vanligen rörlika men kan hos odlade sorter vara tunglika. Frukterna är mer eller mindre krökta och rynkiga eller taggiga på ryggsidan, de saknar hårpensel.
Ringblomma kan knappast förväxlas med några andra växter. Arten åkerringblomma (C. arvensis), som kan påträffas tillfälligt, är till alla delar mindre och har blomkorgar som är mindre än tre centimeter breda.

Utbredning. Ringblomma är en art som ofta odlas och som ibland kan påträffas förvildad. Arten hör urspungligen hemma i Medelhavsområdet. Första fynduppgift som förvildad är från Skåne och publicerades 1780, men arten är känd redan under medeltiden (Hylander 1971).

Användning. Ringblomma odlas som prydnadsväxt och som snittblomma. Flera olika namnsorter förekommer med varierande blomfärger från blekt gul till mörkt orange och med enkla aller fyllda blomkorgar. Ringblomma är en medicinalväxt och Arvid Månsson Rydaholm skriver i En myckit nyttigh Örta-Book år 1642 att den bland annat kan användas mot ögonsjukdomar och huvudvärk. Hoffberg (1792) skriver att "Utpressad saft af blombladen kokt med alun, gifwer en gul wattufärg för målare. Blombladen torkade tjena i stället för Saffran".

Etymologi. Artnamnet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på artens användning som läkeväxt.

Referenser

"Det är väl ej underligt, att denna blomma blifvit en stor favorit. Mot slutet af sommaren uppträder den, gärna i stor flock, småler och utstrålar den mest ogrumlade lifsglädje från sina runda blommor. Från ljusaste solgult till varmaste orange omfattar den alla färgnyanser och ger stämning och uttryck åt alla skiftningar af strålande godt lynne, som det kan vara möjligt i blomstervärlden att framställa."

Ur Från gamla trädgårdsland av Ida Sager (1910)