Tusensköna

Bellis perennis L.

Svenska synonym: bellis, pytter

Tusenfryd Tusindfryd Kaunokainen Daisy Gänseblümchen

Tusensköna Beskrivning. Tusensköna är en lågväxt, flerårig ört. Stjälken kan bli drygt en decimeter hög och är bladlös. Bladen är spatellika med ett avsmalnande bladskaft och en grunt naggsågad bladskiva, de sitter i en basal bladrosett som ofta är tätt tryckt mot marken. Tusensköna kan blomma under nästan hela året, men dess rikligaste blomning sker under försommaren. Blomkorgen sitter ensam i toppen av stjälken och är ungefär två centimeter bred, något plattad med två rader av örtartade holkfjäll och vita eller rosatonade strålblommor i flera rader. Diskblommorna är gula. Frukten är millimeterlång, starkt plattad och har varken pensel eller fjäll. Arten sprider sig lätt och förökar sig också med nya skott från den krypande jordstammen.
Tusensköna är mycket karaktäristisk med sina vita eller rödlätta strålblommor och bladlösa stjälk. Den kan inte förväxlas med andra arter.

Tusensköna Utbredning. Tusensköna är vanlig i Syd- och Mellansverige, den växer på kulturpåverkad mark, i gräsmattor, parker och betesmarker. Första fynduppgift är från Skåne och publicerades 1737 (Nordstedt 1920).

Tusensköna Användning. Tusensköna odlas ofta i rabatter eller som kantväxt. Odlade former av tusensköna kan ha fyllda korgar med enbart strålblommor, eller med strålblommor som är mörkare röda.

Tusensköna Etymologi. Artnamnet perennis betyder flerårig. Det svenska namnet tusensköna har förr använts på fler andra svenska växter, bland annat på den art som numera kallas nysört (Achillea ptarmica). Bellis är artens vetenskapliga släktnamn men används också som svenskt namn, i äldre litteratur kallas den ofta pytter.

Familj: Asteraceae
Släkte: Bellis

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"Wisar sin blomma så snart Snön går bort, och blomstrar sedan hela året. Bladen äro tämmeligen saftfulle, och hafwa ingen obehagelig smak; men lämnas likwäl af kreaturen, kan hända af den orsaken at de ligga så tät åt marken, at de swårt åtkommas. I grönkål och til stufning kunna de gärna anwändas. I Trägårdar har man flere förändringar deraf, dubbla, köttfärgade, mörkröda, med pipig, utbredd frans o. s. w."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/belli/bellper.html
Senaste uppdatering: 26 augusti 2005
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg