Stenmalört

Artemisia rupestris L.

Svenska synonym: stenbynke

Steinmalurt Sten-Bynke Felsen-Beifuß

Beskrivning. Stenmalört är en lågväxt flerårig ört med grov förvedad stjälk. Stjälkarna kan bli upp till fyra decimeter höga och har talrika korta, krypande, vegetativa skott vid basen. Bladen är finhåriga men ändå gröna på båda sidorna, de är djupt parflikiga med trådsmala flikar. Stenmalört blommar från juli till september, de blommande stjälkarna är upprätta med glest sittande blad. Blomkorgarna är hängande och omkring en halv centimeter breda. Holkfjällen är gröna till brunaktiga med hinnartad kant och blommorna är gula.
Stenmalört känns lättast igen på de nästa mattlikt utbredda vegetativa skotten med små, fint parbladiga blad. I blom kännetecknas arten av att ha större och bredare korgar än alla andra svenska arter i släktet malörter (Artemisia).

Utbredning. Stenmalört växer tämligen allmänt på torr kalkrik gräsmark, hällar och alvar på Öland, men förekommer också sällsynt i liknande miljöer på Gotland. Första fynduppgift är från Stora Karlsö, där Linné hittade den under sin öländska och gotländska resa år 1741 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet rupestris kommer av latinets rupes (klippa, berghäll) och betyder 'växer på klippor'.

Referenser

"Wäxte på stora Carlsöen ofwan på allwaren.
Denna Wäxt står hopskrumpen och liksom uttorkad hela sommaren. Jag har ännu ei funnit henne hos någon Auctor, men låtit plantera henne uti Upsala Academiæ Trägård, där hon wäxer frodigt, fast ännu ei utslagit sina Blomor; torde framdeles gifwas tilfälle henne beskoda i sin fulla wäxt, och där på henne beskrifwa."

Ur Samling af Et Hundrade Wäxter upfundne på Gothland, Öland och Småland av Carl von Linné (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1741)