SlåttergubbeArnica montana L.
Svenska synonym: hästfibbla
| |
|
Utbredning. Slåttergubbe är ganska vanlig i sydvästra Sverige där den växer på kalkfattig mark, i hävdade naturbetesmarker och slåtterängar, ljunghedar, skogsbryn och vägkanter. Arten hade tidigare en mycket vidare utbredning i Syd- och Mellansverige, men har gått tillbaka kraftigt och försvunnit från många av sina tidigare växtplatser. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920). Användning. Slåttergubbe har använts som läkeväxt och Hoffberg (1792) skriver att "Örten är kraftig, gör kräkning, drifwer urin, swett och rening hos fruent. Nyare Läkare berömma den uti Lamheter, Borttagenhet och mot swarta Starren, wid rötfeber, frossa m. m.". Linné uppger i Flora Lapponica (1737) att han sett småländska bönder insamla och röka slåttergubbe vid brist på tobak. Etymologi. Artnamnet montana kommer av latinets mons (berg) och betyder 'som växer i bergstrakter'. Det svenska namnet slåttergubbe skall inte förväxlas med slåtterfibbla (Hypochaeris maculata) eller slåtterblomma (Parnassia palustris). Namnet hästfibbla anges av Linné som det småländska namnet på arten. |
Familj: Asteraceae Släkte: Arnica "I södra Sverige, såsom i Smålands och Skånes
ängar, är denna växt allmän, och då densamma af den berömde
RUDBECK uppräknas bland lappska växterna, upptager äfven jag här densamma,
fastän jag icke anträffat den i Lappland. Den förefinnes ej heller i Sveriges
nordligare landskap, och jag tviflar ingalunda, att nämnda högvälborne
författare med ofvan anförda namn afsett följande
[fjällarnika], enär denna, som är ganska allmän
i Lappland, men f. ö. ej anträffad i Sverige, icke finnes omnämnd i hans
förteckning på lappska växter."
Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1998
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/arnic/arnimon.html
Senaste uppdatering: 5 juni 2000
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg