Fjällarnika

Arnica angustifolia Vahl

Vetenskapliga synonym: A. alpina auct.
Svenska synonym: fjällfibbla

Fjellsolblom Arktisk Guldblomme Tunturiarnikki, Arnikki

Fjällarnika Beskrivning. Fjällarnika är en flerårig ört med grov jordstam. Stjälken kan bli upp till tre decimeter hög och är ullhårig, men saknar körtelhår. Bladen är motsatta, smalt lansettlika och håriga, de flesta sitter samlade i en rosett vid basen. Fjällarnika blommar i juli. Blomkorgarna är ganska stora, omkring fem centimeter breda, något lutande och sitter ensamma i stjälkens topp. Blomkorgarnas holkfjäll är liksom bladen ullhåriga, men saknar körtelhår. Både strålblommor och diskblommor är klargula. Frukten är hårig och ribbad med en vit hårpensel.
Fjällarnika Fjällarnika har ett mycket speciellt utseende och kan inte förväxlas med andra arter. Den andra arten i släktet, slåttergubbe (A. montana), har bredare blad, orangegula blommor samt körtelhåriga stjälkar och holkfjäll. De enda andra gulblommiga arter av korgblommiga växter som kan påträffas på samma plats som fjällarnika, och något likna denna, är fjällfibblor (Hieracium sect. Alpina) ur släktet hökfibblor (Hieracium). Dessa har dock alltid strödda blad och blomkorgar med enbart tunglika blommor.

Fjällarnika

Utbredning. Fjällarnika är sällsynt och förekommer endast i högfjällsområden i Lappland. Arten växer ofta i bestånd på kalkrika fjäll, särskilt på dryashedar. Första fynduppgift är från Lappland och publicerades av Linné i Flora Lapponica 1737 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet angustifolia betyder smalbladig och kommer av latintes angustus (smal) och folium (blad). Det äldre svenska namnet fjällfibbla används numera som namn på gruppen fjällfibblor (Hieracium sect. Alpina) i släktet hökfibblor (Hieracium).

Familj: Asteraceae
Släkte: Arnica

Norden
Norra halvklotet
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser


"På fjällslätternas kullar förekommer här och där denna art, som f. ö. icke anträffats inom Sverige.
Denna växt förblandas af de flesta med föregående [slåttergubbe], från hvilken den dock uppenbarligen afviker genom bladformen samt stjälk med en enda blomma, under det att den föregående dessutom äger tvenne sidosittande sådana."

Ur Flora Lapponica av Carl von Linné (1737), i svensk översättning av T. M. Fries (1905)

© Naturhistoriska riksmuseet 1998

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/arniang.html
Senaste uppdatering: 24 juni 2003
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg