Stor kardborre

Arctium lappa L.

Vetenskapliga synonym: Lappa major Gaertn., L. officinalis All.
Svenska synonym: storkardborre

Storborre Glat Burre Isotakiainen Greater Burdock Große Klette

Beskrivning. Stor kardborre är en storvuxen, kraftigt byggd, tvåårig ört. Stjälkarna är greniga och upp till en och en halv meter höga. Bladen är stora och breda, med tvär bladbas och gråaktigt filtartad behåring på undersidan. Bladskaften är solida och ganska långa. Stor kardborre blommar i juli-augusti. Blomkorgarna är tre till fyra centimeter breda och något tillplattade, de sitter i kvastlika samlingar i grenspetsarna. Holkfjällen är gröna och kala, utan tunna spindelvävstunna ulltrådar, och samtliga har krokudd. Blommorna är rödlila, med en blomtub som är ungefär fyra gånger längre än den korta borstlika penseln.
De stora plattade korgarna erinrar om dem hos lundkardborre (A. nemorosum), men hos denna är korgarna ordnade i mer eller mindre utdragna klasar. Hos stor kardborre sitter korgarna i kvast och därför liknar den mest ullkardborre (A. tomentosum), som dock har gråa ullhåriga korgar som är mindre och klotrunda till formen.

Utbredning. Stor kardborre är sällsynt och förekommer vid gårdar och på kulturmark i södra Sverige. Första fynduppgift är från Skåne år 1813 (Nordstedt 1920). I äldre litteratur delades arterna inte upp, utan betraktades som en art.

Användning. Se släktet kardborrar (Arctium).

Etymologi. Artnamnet lappa kommer måhända av grekiskans labein (hålla sig fast), och var ett växtnamn som användes av Virgilius (död år 19 f. Kr.).

Referenser