Kamomillkulla

Anthemis cotula L.

Svenska synonym: surkulla

Tappgåseblom Stinkende Gåseurt Haisusauramo Stinking Chamomile Stinkende Hundskamille

Beskrivning. Kamomillkulla är en ettårig, ofta ganska späd, illaluktande ört som kan bli upp till fem decimeter hög. Stjälken är sparsamt hårig och vanligen grenig. Bladen är kala och dubbelt parflikade med smala platta flikar. Kamomillkulla blommar från juni till september. De yttre blommorna, strålblommorna, är vita och tunglika medan de diskblommorna är gula och rörlika. Blomkorgarnas blomfäste blir kägelformigt efter blomningen och mellan blommorna sitter smala fjäll. Frukterna är vårtiga vilket skiljer den från alla andra arter i släktet. Den snarlika arten åkerkulla (A. arvensis) har breda fjäll mellan blommorna och luktar inte illa.
Kamomillkulla liknar också kamomill (Matricaria recutita) och baldersbrå (Tripleurospermum perforatum), men de båda senare har inte vårtiga frukter, dessutom saknar de fjäll mellan blommorna.

Utbredning. Kamomillkulla förekommer sällsynt i de sydsvenska landskapen och arten minskar alltmer. Den växer i åkrar, vägkanter och på ruderatmark. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet cotula kommer av ett medeltida latinskt växtnamn. Det äldre svenska namnet surkulla har också använts om baldersbrå (Tripleurospermum perforatum).

Referenser

"Surkullor. w. på wägar och gator, har stinkande lukt. Dekokten af örten och blomman, säges bota wattusot, modersjuka och körtelhårdheter. Paddor älska örten och hålla sig i dess granskap; men Bien sky derföre. Loppor förswinna ur rummet, då den strös på golfwet. Gifwes åt kor emot andtäppa."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)