Åkerkulla

Anthemis arvensis L.

Vetenskapliga synonym: A. gemmelarii Tineo (ssp. incrassata)

Kvit gåseblom Ager-Gåseurt Peltosauramo Hvítt gæsablóm Corn Chamomile Acker-Hundskamille

Beskrivning. Åkerkulla är en vanligen ettårig, hårig, nästan luktlös ört som kan bli upp till fem decimeter hög. Stjälkarna är nästan kala till ullhåriga. Bladen är vanligen tilltryckt håriga och parflikiga med djupt sågtandade flikar. Åkerkulla blommar från juni till september. Blomkorgarna är prästkragelika med vita tunglika strålblommor och gula rörlika diskblommor. Blomkorgarnas fjäll, som sitter mellan blommorna, är lansettlika och i frukt blir blomfästet kägellikt. Frukterna är ribbade. Hos oss förekommer huvudunderarten (ssp. arvensis), men tillfälligt kan också en sydeuropeisk underart (ssp. incrassata (Loisel.) Nyman) påträffas. Den senare skiljer sig genom att korgskaften förtjockas och blir nästan klubblika vid fruktmognaden.
Åkerkulla liknar kamomillkulla (A. cotula), men den senare är starkt illaluktande och har smala borstlika fjäll mellan blommorna, samt vårtiga frukter. Åkerkullans blomkorgar liknar dem hos prästkrage (Leucanthemum vulgare), baldersbrår (Tripleurospermum) och kamomill (Matricaria recutita), men de senare skiljs bland annat genom att de alltid saknar fjäll mellan blommorna.

Utbredning. Åkerkulla förekommer ända upp i Jämtland, den var förr vanlig men har minskat starkt på senare år och påträffas nuförtiden mest i Sydsverige. Arten växer i åkrar och vägkanter, men kan även hittas på ruderatmark. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Hortus botanicus år 1685 (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet arvensis kommer av latinets arvum (åker) och syftar liksom det svenska namnet på växtplatsen.

Referenser

"ANTHEMIS arvensis (Fl. 704) wäxte i åkrarne ibland rågen, men besynnerligen på trädes-åkrarne, som woro instängde, och der i sådan myckenhet, at fälten deraf stodo helt hwita. Denna bör noga skiljas af Apothekarne ifrån Chamaemelum vulgare (Fl. 702), hwilken senare bör samlas til Medicine, och icke den förra; den senare luktar hel och hållen, är till färgen grön, och har inga fjäll (paleas) emellan småblommorne, såsom den förra, hwilken är til färgen grå, och luktar allenast till blommorne, dock swagare."

Ur Carl Linnaei Skånska Resa 1749 av Carl von Linné (1751)