|
Beskrivning. Murgröna är en vintergrön växt som
kryper, slingrar och klättrar men hjälp av häftrötter
på de unga skotten. Bladen är läderartade,
glänsande mörkgröna med ljus nervatur, vanligen mindre än åtta centimeter breda, och kan
se ut på två sätt. De vanliga bladen är grunt handflikiga med
tre till fem flikar oc, medan de blad som sitter på blombärande skott är spetsigt ovala.
Murgröna blommar under hösten, i september-oktober, men
först då den är omkring tio år gammal. Den sena
blomningstiden gör att blomknopparna ofta fryser bort på exemplar i mellersta Sverige.
Blommorna är gulgröna och sitter i små, runda flockar.
Frukten är ett blåsvart bär som
mognar sommaren efter blomningen.
Arten storbladig murgröna (H. hibernica),
vilken ibland betraktas som en underart av murgröna, skiljs bland annat genom större och
bredare blad som ofta är mer än åtta centimeter breda.
Utbredning. Murgröna är sällsynt och växer vild i trakter med milt vinterklimat upp till Dalsland, norra Västergötland och
Södermanland, men kan odlas något längre norrut. Den är utpräglat sydlig och kustbunden, växer i skogar och lundar där den kan klä in hela
trädstammar. Första fynduppgift är från
medeltiden (Nordstedt 1920).
Användning. Murgrönans blad, kokta i vin
eller vatten, ansågs förr vara sårrenande.
Nyman (1867) berättar också att man tillverkade dryckeskärl av
murgröna
och "de gamle trodde att en sådan bägare, om deri vatten och
vin iskänktes blandade, skulle insuga och genomsläppa endast
det förra". Murgröna planteras ofta som klätterväxt
ute, men den är också omtyckt som krukväxt.
Den är mycket variabel och det finns ett stort
antal olika former och sorter i odling.
Övrigt. Murgröna är Gotlands landskapsblomma.
Odlade murgrönor kan
parasiteras av murgrönssnyltrot
(Orobanche hederae).
Den karaktäristiska bladformen hos murgröna finns även hos andra
växter, vilka fått namn som
murgrönsveronika (Veronica hederifolia)
och murgrönsmöja
(Ranunculus hederaceus).
Etymologi. Artnamnet helix är ett grekiskt ord som
betyder spiral, slingring.
|
Familj: Araliaceae
Släkte: Hedera
Norden
Norra halvklotet
Fridlyst
Giftig
Landskapsblomma
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Desse lundar voro så ihopvuxne, att näppligen någon människa
utan yx kunde penitrera och, det som sällsamt är, ofta av själva Hedera
arborea, som här över allt löper, så ihopflätade som
ärtor av snargräs."
Ur Carl Linnæi öländska och gotländska resa
år 1741 av Carl von Linné (1745)
|