Vattenmärke

Sium latifolium L.

Svenska synonym: märke

Stor vasskjeks Bredbladet Mærke Sorsanputki Greater Water-parsnip Großer Merk

Beskrivning. Vattenmärke är en kal, flerårig, vattenlevande ört med upprätt, räfflad och ihålig stjälk som kan bli upp till en och en halv meter hög. Stjälken är grenig upptill, och är inte rotslående vid basen. Bladen är av två slag, de ovan vatten är enkelt parbladiga med sex till åtta par lansettlika, sågade småblad som kan bli tio centimeter långa. Undervattensbladen är upprepat pardelade med trådsmala bladflikar. Vattenmärke blommar i juli-augusti med små vita blommor som sitter i flockar. Blomflockarna är förhållandevis små, ungefär en decimeter breda, och sitter i toppen av stjälken. Flockarna har både allmänt och enskilt svepe, svepebladen är smala med vitaktig kant. Frukterna är endast omkring tre millimeter långa, elliptiska till äggrunda och har höga tjocka åsar.
Vattenmärke liknar mest bäckmärke (Berula erecta), men den senare har grovt och oregelbundet sågade småblad, nedtill ofta rotslående stjälkar, delvis sidoställda blomflockar, samt klotrunda frukter med låga åsar. Vattenmärke brukar ibland förväxlas med sprängört (Cicuta virosa), som den ofta växer tillsammans med, men den senare har upprepat pardelade blad och nästan klotrunda frukter.

Utbredning. Vattenmärke är ganska vanlig i Syd- och Mellansveriges slättbygder, huvudsakligen från Skåne till Uppland. Den växer i näringsrika sjöar, diken och dammar. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades 1732 (Nordstedt 1920).

Övrigt. Enligt äldre litteratur skall roten vara giftig för boskap.

Etymologi. Artnamnet latifolium betyder bredbladig och kommer av latinets latus (bred) och folium (blad).

Referenser

"At Sium Aqu. skulle vara giftigt för Fä-boskapen, har tilförene icke varit allmänt bekant, men väl har man det vetat om Cicuta Aqu. (se Linn. Fl. Lapp. 103. Fl. Svec. 239. Iter W. Goth. - - ) så at mången torde tro, det jag förtagit mig på namnet af örterna, och hållit Spräng-örten för Sium Aqu. Men jag känner bägge två helt åtskildte, har ock visat samma ört för Herr Archiatern LINNÆUS, så att ingen må tvifla om rätta örten."

Ur Berättelse om roten af Sium Aquaticum, och dess skadeliga verkan på fäboskap av J. G. Beyersten (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1750)