Sårläka

Sanicula europaea L.

Sanikel Sanikel Haavayrtti Sanicle Sanikel

Beskrivning. Sårläka är en flerårig, kal ört med långskaftade bladen som sitter samlade i en basal rosett. Stjälken kan bli upp till fem decimeter hög och är upprätt och bladlös eller med ett enstaka blad. Rosettbladen är djupt tre- till femflikade och blanka, flikarna är ofta grunt treflikade och har grovt sågad kant. Sårläka blommar från maj till juli med små vita eller rödlätta blommor. Blommorna är mycket kortskaftade och sitter i fåblommiga rundade småflockar. Frukten är ett par millimeter lång, mörkt brun och hela ytan är täckt av krokuddiga taggar.
Sårläka känns igen på sina mörkt gröna, nästan läderartade, handflikiga blad och små vita blommor som sitter gyttrade i vanligen bara några få småflockar. Den kan knappast förväxlas med andra arter.

Utbredning. Sårläka förekommer sparsamt främst i de sydöstra delarna av Sverige, men den finns sällsynt ända upp i Hälsingland. Den växer i lundar och skogar med mullrik jord, ofta på något fuktig mark och är en god indikator på en artrik skogsmiljö. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius 1732, men arten är känd sedan 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Sårläka användes förr som sårmedel.

Etymologi. Artnamnet europaea betyder europeisk.

Referenser

"Sårläkans blad äro beska och något sammandragande, då de tuggas något skarpa (särdeles torkade), men några egenskaper, som motsvara namnet, äger växten icke. Detsamma påminner om den tid, då örten (såsom dekokt) nyttjades vid sårnader, fistlar, stötar m. m. och t. o. m. räknades till de yppersta sårmedel och måste finnas på apoteken."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)