|
Beskrivning. Stor bockrot är en flerårig ört som kan bli över en meter hög.
Stjälken är grov, djupt fårad och ihålig. Bladen är glänsande gröna och enkelt parflikiga.
De basala bladen har breda, spetsiga och sågtandade till flikiga småblad som
ofta har mer eller mindre hjärtlik bas. Stjälkbladen är smalare och har ofta djupare inskurna flikar.
Stor bockrot blommar i juli-augusti med små rödlätta eller vita blommor. Blommorna sitter i flockar
som saknar både allmänt och enskilt svepe. Frukterna är kala, omkring tre millimeter långa och delfrukterna
har fem tydliga åsar.
Stor bockrot liknar bockrot (P. saxifraga),
men den senare är spädare och har solid, nästan slät stjälk, samt vanligen mindre frukter med
mer otydliga åsar.
Utbredning. Stor bockrot förekommer sällsynt i södra och mellersta
Sverige upp till Gästrikland. Den växer vanligen i ängar eller parker.
Första fynduppgift publicerades år 1779, men arten är känd sedan 1600-talet
(Nordstedt 1920).
Etymologi. Artnamnet major är latinets ord för större.
|
Familj: Apiaceae
Släkte: Pimpinella
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
|