|
Beskrivning. Anis är en ettårig, aromatisk, fint hårig
ört som kan bli upp till fem decimeter hög.
Basalbladen är enkla, njurformade med tandad eller grunt flikig kant. De nedre
stjälkbladen är enkelt parbladiga eller parflikiga och de övre är tre
till fem gånger parflikiga med smala flikar. Anis blommar i juli-augusti med små
vita blommor som sitter i flockar. Blomflockarna saknar vanligen allmänt svepe,
men har enskilt svepe av några få, smala blad.
Frukterna är tre till fyra millimeter långa och har tilltryckt behåring.
Anis kan knappast förväxlas med de andra arterna i släktet
bockrötter (Pimpinella). Den känns igen
på att den är ettårig, har enkla basalblad, samt frukter med tilltryckt
behåring.
Utbredning. Anis är en odlad art som kan påträffas
tillfälligt i södra och mellersta Sverige.
Den hör ursprungligen hemma i Medelhavsområdet.
Första fynduppgift som förvildad är från Danvikskrokar i
Nacka, Södermanland och publicerades år 1914 av F. R. Aulin i Svensk Botanisk
Tidskrift 8 (Hylander 1971).
Aulin skriver att han hittade arten den 4 september år 1913 och exemplar insamlade
vid detta tillfälle finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens
bildgalleri.
Användning. Frukterna av anis används som krydda, till bröd
men också som likör- och brännvinskrydda.
Etymologi. Artnamnet anisum kommer av grekiskans anison,
ett namn
som användes på anis redan av Theofrastos, 300 f. Kr.
|
Familj: Apiaceae
Släkte: Pimpinella
Mat och krydda
Bildgalleri
I Riksmuseets samlingar
Innehållsförteckning
Referenser
"Anis. w. wild i Egypten och Syrien: Fröen drifwa wäder,
öka mjölk hos ammor och tjena i bröstsjukdomar. Då mjölken
felar hos dem som gifwa di, drickes Thee af torr
kyrfwel,
frön af Fenkål och Anis sammanstötte. Anis borttager ref hos barn,
men dess destillerade olja är skadelig för dufwor."
Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)
|