Anis

Pimpinella anisum L.

Anis Anisruoho

Beskrivning. Anis är en ettårig, aromatisk, fint hårig ört som kan bli upp till fem decimeter hög. Basalbladen är enkla, njurformade med tandad eller grunt flikig kant. De nedre stjälkbladen är enkelt parbladiga eller parflikiga och de övre är tre till fem gånger parflikiga med smala flikar. Anis blommar i juli-augusti med små vita blommor som sitter i flockar. Blomflockarna saknar vanligen allmänt svepe, men har enskilt svepe av några få, smala blad. Frukterna är tre till fyra millimeter långa och har tilltryckt behåring.
Anis kan knappast förväxlas med de andra arterna i släktet bockrötter (Pimpinella). Den känns igen på att den är ettårig, har enkla basalblad, samt frukter med tilltryckt behåring.

Utbredning. Anis är en odlad art som kan påträffas tillfälligt i södra och mellersta Sverige. Den hör ursprungligen hemma i Medelhavsområdet. Första fynduppgift som förvildad är från Danvikskrokar i Nacka, Södermanland och publicerades år 1914 av F. R. Aulin i Svensk Botanisk Tidskrift 8 (Hylander 1971). Aulin skriver att han hittade arten den 4 september år 1913 och exemplar insamlade vid detta tillfälle finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och kan ses i artens bildgalleri.

Användning. Frukterna av anis används som krydda, till bröd men också som likör- och brännvinskrydda.

Etymologi. Artnamnet anisum kommer av grekiskans anison, ett namn som användes på anis redan av Theofrastos, 300 f. Kr.

Referenser

"Anis. w. wild i Egypten och Syrien: Fröen drifwa wäder, öka mjölk hos ammor och tjena i bröstsjukdomar. Då mjölken felar hos dem som gifwa di, drickes Thee af torr kyrfwel, frön af Fenkål och Anis sammanstötte. Anis borttager ref hos barn, men dess destillerade olja är skadelig för dufwor."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)