Mästerrot

Peucedanum ostruthium (L.) Koch

Vetenskapliga synonym: Imperatoria ostruthium L.

Meisterrot Mesterrod Masterwort Meisterwurz

Beskrivning. Mästerrot är en medelstor, flerårig ört med grov krypande jordstam och aromatisk lukt. Stjälken är ihålig och kan bli en knapp meter hög. Bladen är skaftade med bred tredelad bladskiva som har nästan oskaftade, breda och grunt tredelade småblad med sågad kant. Arten blommar sällan och växer ofta i rent vegetativa bestånd. Blomningstiden infaller i juli-augusti, blommorna är vita och sitter i svagt välvda flockar som vanligen saknar allmänt svepe, men som har enskilda svepen av mycket smala blad. Frukten är rundat elliptisk med nästan slät yta och breda vinglika kantlister.
Bladen liknar dem hos kirskål (Aegopodium podagraria) men hos den senare är bladen smalflikigare med skaftade småblad. De andra arterna i släktet siljor (Peucedanum) har upprepat pardelade blad med smala flikar.

Utbredning. Mästerrot förekommer sällsynt från Skåne till Dalarna. Den är en mellaneuropeisk art som förr odlades som medicinalväxt och därför vanligen påträffas kvarstående vid bondgårdar och fäbodar. Första fynduppgift är från Lima i Dalarna och publicerades av Linné 1755 (Nordstedt 1920).

Användning. Mästerrot användes i äldre tid inom folkmedicinen. Den ingick i farmakopén och dess jordstam såldes på apoteken under namnet Radix ostruthii eller Rhizoma imperatoriae. Den ansågs ha undergörande egenskaper och kallades ett remedium divinum (gudomligt läkemedel) och användes bland annat mot njursten, frossa, mask, kolik och fyllerigalenskap.

Etymologi. Artnamnet ostruthium användes redan i de gamla örtaböckerna, först av Adam Lonizer (1557). Det svenska namnet mästerrot syftar på örtens mångsidiga användning.

Referenser

"Färska bladen krossade med litet Salt och Ätticka nyttjas til omslag emot kalla Halsswulster. Torrkade roten nyttjas af allmoge at tugga emot Kolik och Moderpassion, äfwen som den stött och sicktad til pulwer gifwes til en Thesked mer eller mindre efter åldren et par gånger om dagen för Maskar hos Barn. Boskapsläkare nyttja den på sine ställen mycket både för Hästar och Kor, när ätlusten utan medföljande Feber är minskad...
...Roten uptages om wåren, renas från mull och yttersta ändarne, afsköljes hastigt i kalt watten, upträdes på trådar, och hänges fritt i winden utan Sol at wäl torka."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)