|
Beskrivning. Björnrot är en flerårig, kal,
aromatiskt doftande ört som kan bli upp till sex decimeter hög.
Stjälken är upprätt, ihålig och har vid basen vissna rester av
gamla bladskaft. Bladen är tre till fyra gånger parflikiga med
trådsmala flikar, de sitter vanligen basalt eller långt ner på stjälken.
Björnrot blommar i juli-augusti. Blommorna är vita eller rödlätta
och sitter samlade i flockar. Allmänt och enskilt svepe saknas eller
består av få blad. Frukten är kal och upp till en centimeter lång,
delfrukterna har fem smala tydliga ribbor.
De mycket smalflikiga bladen ger björnrot ett mycket karaktäristiskt
utseende och den kan knappast förväxlas med andra arter.
Utbredning. Björnrot förekommer tillfälligt
förvildad i södra och mellersta Sverige. Arten hör ursprungligen hemma
i Väst- och Mellaneuropa.
Första fynduppgift är från Nättraby, Blekinge och
publicerades år 1942 (Hylander 1971).
Användning. Björnrot odlas ibland som prydnadsväxt.
Etymologi. Artnamnet athamanticum betyder 'från Athamas'
som är
ett berg i Grekland (Lid 1994).
|
Bjønnrot
Bjørnerod
Karhunjuuri
Spignel
Bärwurz
