Björnrot

Meum athamanticum Jacq.

Bjønnrot Bjørnerod Karhunjuuri Spignel Bärwurz

Björnrot Beskrivning. Björnrot är en flerårig, kal, aromatiskt doftande ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Stjälken är upprätt, ihålig och har vid basen vissna rester av gamla bladskaft. Bladen är tre till fyra gånger parflikiga med trådsmala flikar, de sitter vanligen basalt eller långt ner på stjälken. Björnrot blommar i juli-augusti. Blommorna är vita eller rödlätta och sitter samlade i flockar. Allmänt och enskilt svepe saknas eller består av få blad. Frukten är kal och upp till en centimeter lång, delfrukterna har fem smala tydliga ribbor.
De mycket smalflikiga bladen ger björnrot ett mycket karaktäristiskt utseende och den kan knappast förväxlas med andra arter.

Björnrot, i knopp Utbredning. Björnrot förekommer tillfälligt förvildad i södra och mellersta Sverige. Arten hör ursprungligen hemma i Väst- och Mellaneuropa. Första fynduppgift är från Nättraby, Blekinge och publicerades år 1942 (Hylander 1971).

Användning. Björnrot odlas ibland som prydnadsväxt.

Etymologi. Artnamnet athamanticum betyder 'från Athamas' som är ett berg i Grekland (Lid 1994).

Familj: Apiaceae
Släkte: Meum

Norden
Norra halvklotet

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser

© Naturhistoriska riksmuseet 2000

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/meum/meumath.html
Senaste uppdatering: 8 juli 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg