Libbsticka

Levisticum officinale W. D. J. Koch

Vetenskapliga synonym: L. paludapifolium Asch.
Svenska synonym: libsticka

Løpstikke Løvstikke Liperi Lovage Berg-Liebstöckel, Liebstock

Beskrivning. Libbsticka är en högväxt, starkt doftande ört med små gulgröna blommor samlade i förhållandevis små välvda flockar. Bladen är två till tre gånger pardelade, tjocka och något glänsande, de luktar starkt om man krossar dem. Blomstjälkarna kan bli över två meter höga, men utvecklas inte alltid. Blomflockarna har både allmänt och enskilt svepe med talrika svepeblad, den blommar i juli-augusti.
Arten kan genom sin storlek och speciella doft knappast förväxlas med någon annan flockblommig växt (Apiaceae).

Utbredning. Libbsticka odlas som kryddväxt och den förekommer ibland naturaliserad eller förvildad. Arten kommer ursprungligen från östra Medelhavsområdet och omtalas som odlad redan av Plinius. Första fynduppgift. Arten är känd sedan medeltiden. De första säkra uppgifterna om förvildad libbsticka publicerades på 1700-talet (Hylander 1971).

Användning. Libbstickans blad kan användas som selleri (Apium graveolens), de är också en av ingredienserna i Maggibuljong och lämpar sig väl som krydda i soppor och grönsaksrätter. Förr användes den som läkeväxt och enligt Retzius (1806) brukade den "nyttjas af ålderstiget bondfolk at tugga för Moderpassion och Kolik på samma sätt som Angelica, äfwen de spädare stjelkar skalade af någre ätas". Men han påpekar att libbsticka huvudsakligen gavs till kor för att öka deras matlust och mjölkproduktion.

Etymologi. Artnamnet officinale kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på artens användning som läkeväxt. Namnet libbsticka är en försvenskning av det vetenskapliga namnet på släktet libbstickor, Levisticum.

Referenser

"Är wäl, så mycket jag har mig bekant, ingenstädes funnen wild i Riket; men då de fläste Bönder och Landmän hafwa gemenligen några stånd i sina hagar och täppor, och den mycket af allmogen nyttjas, kan den anses såsom inhemsk, hälst den gärna på sådane ställen sår sig sjelf, om det tillåtes."

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)