Heracleum L.

Lokor

Beskrivning. Storväxta, två- till fleråriga, strävhåriga örter med grov pålrot. Stjälk upprätt, fårad eller kantig, styvhårig, ibland rödfläckig. Blad upprepat parflikiga eller parbladiga, håriga eller kala, bladflikar breda, mer eller mindre spetsiga, tandade i kanten. Bladslidor stora, uppblåsta. Blommor i platta eller halvklotformiga flockar. Allmänt svepe saknas eller tidigt avfallande. Enskilt svepe av flera smala, oflikade, svepeblad. Foderblad små. Kronblad vita eller gulgröna, de yttre ofta något förstorade och med kluvna kronblad. Frukt stor, plattad, vingkantad, kal eller hårig, delfrukter med små smala ribbor och tydliga rödbruna oljekanaler.
Kromosomtal: 2n=22.

Etymologi. Släktnamnet Heracleum hedrar den grekiske läkaren Heraklides (450 f. Kr.) och var ett växtnamn hos Theofrastos (300 f. Kr.).

Släktet har 65 arter, delvis mycket variabla och svåravgränsade. I Sverige är endast arten björnloka (H. sphondylium) ursprunglig, men den från början odlade arten jätteloka (H. mantegazzianum) är numera fullständigt naturaliserad.

Arter:
björnloka (H. sphondylium)
jätteloka (H. mantegazzianum)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning