Eryngium L.

Martornar

Beskrivning. Fleråriga, kala, gröna eller grå- till blågröna örter. Stjälk upprätt, vanligen grenig. Blad tjocka, handflikiga med tornar eller ibland hela och sågtandade. Blommor samlade i täta huvuden med stora, torniga svepeblad. Enskilda blommor med stödblad. Foderblad spetsiga, stickande. Kronblad blåaktiga. Frukter plattade från ryggsidan, med spetsiga fjäll och stora kvarsittande foderblad.
Kromosomtal: 2n=16.

Etymologi. Släktnamnet Eryngium användes redan av Theofrastos, 300 f. Kr. om en tornig medicinalväxt (Lid 1985).

Släktet har omkring 230 arter, bara arten martorn (E. maritimum) är inhemsk i Sverige.
Flera andra arter av martornar odlas som prydnadsväxter, till exempel alpmartorn (E. alpinum), silvermartorn (E. giganteum), rysk martorn (E. planum), och en del av dessa kan påträffas som förvildade. Tillfälligt kan också fältmartorn (E. campestre) påträffas.

Arter:
martorn (E. maritimum)
rysk martorn (E. planum)
silvermartorn (E. giganteum)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser