Silvermartorn

Eryngium giganteum M. Bieb.

Kæmpe-Mandstro Tall Eryngo

Silvermartorn Beskrivning. Silvermartorn är en vanligen tvåårig, blågrön och kal ört som kan bli omkring en meter hög. De basala bladen är rundat trekantiga med hjärtlik bladbas, sågad bladkant och vitaktiga nerver. De övre stjälkbladen och svepebladen är grunt flikade och skarpt tandade till torniga. Silvermartorn blommar under sommaren och hösten. Silvermartorn Blommorna är ljust blåaktiga och sitter samlade i äggformade huvuden som sträcker sig och blir nästan kolvlika. Svepebladen är silvergrå. Frukterna är fjälliga.
Silvermartorn känns igen på de silverfärgade svepebladen, de långsträckta blomhuvudena och de triangulära basalbladen med hjärtlik bas.

Silvermartorn Utbredning. Silvermartorn är en odlad art som sällsynt kan påträffas förvildad i södra Sverige. Arten hör ursprungligen hemma i Kaukasus, Armenien och Turkiet. Första fynduppgift som förvildad är troligen en uppgift från Västergötland som publicerades i Kärlväxtfloran i Amnehärad och Södra Råda av A. Sjögren år 1989.

Silvermartorn Användning. Silvermartorn odlas ibland som prydnadsväxt.

Etymologi. Artnamnet giganteum kommer av latinets gigas (jätte) och betyder 'mycket stor'.

Familj: Apiaceae
Släkte: Eryngium

Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 2000

http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/eryng/eryngig.html
Senaste uppdatering: 15 oktober 2008
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg